Veckans träning del 1: Gymmet

Måndag. Gym. Jag gillar gymmet. Man kan fokusera. Det finns rätt utrustning för de övningar man vill göra. Går jag till gymmet så har jag en ganska klar bild över vad jag ska träna och vilka övningar jag ska göra. Jag gillar gymmet men jag gillar det inte så mycket att jag går dit O-fokuserad och får en dålig träning. Jag körde rygg och axlar. Detta är en del av träningen som är nödvändig för att jag inte så få ont i skuldrorna. Den är också nödvändig för att förbättra hållningen. Jag är en sån där typisk kutryggigt typ med framåtroterade axlar. Jag ryser varje gång jag ser en bild på mig själv och mina jävla axlar som ser ut att vara placerade framför brösten. Bygger jag muskler i ryggen och i baksida axlar så vet jag att det kommer att bli bättre.

Passet bestod av:

Chins

Enhandslats

Enhandsrodd

Omvänd Pec-deck

Framåtlutade drag i kabel

Hantellyft åt sidan

Ett bra pass som gjorde mig ordentligt trött i kroppen. Det är mitt största mål när jag tränar, när jag är klar så är jag slut och nöjd.

20140311_171731

Detta är min hjälp när jag gör chins. Ett sorts gummiband som gör mig lite lättare 🙂

Annonser
Veckans träning del 1: Gymmet

Brydd

Förvirrad konstruktör/Projektledare på dagen och bekymrad träningsinstruktör på kvällen. Det kan väll sammanfatta mig just nu.

Mitt andra jobb, som bara ger betalt i nöjet av att få hjälpa och träffa människor, gör mig ibland förtvivlad. I går blev det så tydligt hur olika unga kvinnor och unga män agerar på gymmet. De unga kvinnorna har kul. De lyssnar och tar till sig. De utmanar varandra och hejar på den andre som gör övningen. De har lyssnat så pass på en genomgång att de gör saker och ting tekniskt korrekt och de håller sig på en nivå som passar.

De unga männen, vi pratar under 17 här, är en annan historia. Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att de inte ska köra för tungt från början utan koncentrera sig på att göra rätt. Alla förmaningar om skaderisk går dem helt förbi. De går in på gymmet och har man tur KANSKE de värmer upp. Sedan tar de och lastar på alldeles för mycket vikt och så klarar de 3 repetitioner som tekniskt är helt åt helvete. De tränar helt själva och ser inte ut att ha speciellt roligt utan det handlar bara om att bevisa något. Bevisa vadå? Alla som är på gymmet och som har  en hyfsad aning om vad styrketräning är ser ju de gör fel.

En vän försökte trösta mig med att det är en fas de måste gå igenom de där unga killarna. Jag hoppas fasen går över fort och att de inser att det är mer imponerande att kunna köra en övning rätt i stället för tungt och fel.

Brydd

Nytt år

Det är nu man ska vara som en ny människa, äta nyttigare och träna mer. Fungerar sällan särskilt bra det där. Förra året slutade jag snusa bara så där på nyårsafton och lyckades hålla det i några månader.

Träna mer kommer jag nog att göra men det är ju för att jag tycker det är kul. Lusten för att träna är ju något som kommit under ganska lång tid. Att tro att man ska vakna den 1/1 och poff bara vara en riktigt hurtbulle är ganska orealistiskt.

Men i vilket fall, ska man börja träna nu så kommer det att göra ont oavsett. Det är lika bara att ha den inställningen. Jag har varit mer eller mindre stilla i ca 2 veckor och började året med en 6 km lång promenad. Det gjorde ont och gör det fortfarande. I dag blir det gymmet och ett viktmässigt ganska lätt pass.

Nytt år

Träningen

Efter utbildningens slut bestämde jag mig för att försöka träna med lite mer fokus. Jag har tränat 3 pass i veckan och minskat antalet repetitioner varannan vecka.  Jag började på 14 repetitioner för varje övning och med lätta vikter, man klarar inte så höga vikter om man skall göra 14 reps. Denna vecka är jag nere på 8 reps och nästa vecka ska jag köra 6 st repetitioner i varje övning. Vikterna blir då tyngre ju lägre repsantal man kör.

En grej som man upptäcker ganska fort är i vilka övningar man tappar teknik när det blir tyngre. Knäböj är en sådan övning för mig. Någonstans har jag för dålig rörlighet för att göra en riktig knäböj.

Efter mina 2 veckor med 6 reps är det julhelg och då vet jag att det inte kommer att bli någon träning. Så planen är att börja om efter jul men med lite ändringar i de övningar jag gör. Knäböj kommer nog att ersättas med något annat och så får jag träna upp rörlighet i stället

Träningen

Rädd för muskler

Det finns 2 olika sorters rädslor man möter på gymmet. Nummer ett är att skada sig, en väldigt befogad rädsla då man lyfter vikter och jobba mycket med knä och rygg. Den andra rädslan, möter man hos kvinnor, och den är att bli för muskulös.

I går fick jag frågan av en kvinna hur man skulle träna för att förbränna mycket och jag svarade –styrketräning, gärna hård och tung styrketräning. Muskler kostar väldigt mycket energi. Ja svarade kvinnan – men jag vill inte få så mycket muskler. Här får man verkligen bita sig i tungan för att inte svara – Lycka till med det!

Det är inte så att de kvinnor som har väldefinierade och ”stora” muskler bara bestämde sig för att styrketräna lite och så poff en morgon så var musklerna där.  Det är mer troligt att de har tränat väldigt fokuserat och målmedvetet under många år och definitivt mer än 2 pass i veckan. Förutom detta har de också stenkoll på sin kost.

I dag hade jag i alla fall 3 unga tjejer som lydigt satt och lyssnad på mina utlägg om muskler. Förhoppningsvis gick budskapet fram.

Rädd för muskler

Kors i taket och konsten i att kraxa slem

Jag har varit ute och sprungit, där har ni korset. Jag har kraxat slem och kan fortfarande inte göra det med någon sorts heder i behåll.  Jag hatar allt vad motion heter.  Men jag glömmer lätt hur djupt rotat detta hat är. Jag var ute och kuta i går också, jag klarade en 5 kilometers runda i hyfsat lunktempo och i någon tillfällig sinnesförvirring så tänkte jag att detta kanske är min grej ändå. De e inte min grej men jag tänker göra några försök i veckan ändå, det skall bli en del av den grå vardagen.

Här har min min runda i dag.

250 meter. Jag springer igenom en svärm av någonting. Eftersom jag redan flåsar ordentligt så får jag in något av flygfäna i munnen och min första hostattack börjar.

500 meter. Akut smärta framsida smalben. Ignorerar. Inget ska få stoppa mig nu.

1000 meter. Något stoppar mig. En stängd fårgrind. Jag får en framtidsvision där jag ser mig själv, smidig som en gasell, hoppa över grindarna. Jag är inte riktigt där än.

1500 meter. Är inne i stora skogen. Blir paranoid, ser stora djur överallt. Stora skogen tar för övrigt ca 5 minuter att ta sig igenom.

2000 meter. Det börjar bli jobbigt, jag känner hur slemmet börjar bildas nere i halsen. Försöker tänka bort det och laddar i stället för långa backen.

2500 meter. Långa backen. Som också är överjävligt brant! Nu sköljer alla minne från min misslyckade skidkarriär över mig.  Härlig känsla. Försöker kraxa upp lite slem men det slutar att att jag står och halvkräks där mitt i backen. Ger upp och börjar med tjuriga steg gå i stället.

3000 meter nästan hemma. Springer i hjulspår med halvlångt gräs och denna gång blir jag nojig över små djur i stället. Här finns det säker 1000 fästingar tänker jag och börjar springa fortare med överdrivet höga steg.

3200 meter. Hemma svettig och flåsande undersöker jag mina ben efter fästingar. Kraxar slem samtidigt. Är glad över att jag bor i en fårhage och att ingen annan förvirrad motionerande människa går förbi och ser mig.

3 sketna jäkla kilometrar. Patetiskt.

Kors i taket och konsten i att kraxa slem

Damer i motljus

20130529_204537[1] 20130529_204526[1] 20130529_204608[1]

Jag bestämde mig för att springa vansinnigt fort runt Toarp i kväll. Det gick så där. Dels orkar jag ju inte och del var jag tvungen att stanna och klia några svarta skönheter bakom örat.  Jag måste ta tag i lite träning nu (ännu en gång) Gymmet är mitt uppe i en flytt men jag får väll vara ute i solen och motionera då i stället. Inte min grej men va fan. Måste försöka.

Damer i motljus