Kors i taket och konsten i att kraxa slem

Jag har varit ute och sprungit, där har ni korset. Jag har kraxat slem och kan fortfarande inte göra det med någon sorts heder i behåll.  Jag hatar allt vad motion heter.  Men jag glömmer lätt hur djupt rotat detta hat är. Jag var ute och kuta i går också, jag klarade en 5 kilometers runda i hyfsat lunktempo och i någon tillfällig sinnesförvirring så tänkte jag att detta kanske är min grej ändå. De e inte min grej men jag tänker göra några försök i veckan ändå, det skall bli en del av den grå vardagen.

Här har min min runda i dag.

250 meter. Jag springer igenom en svärm av någonting. Eftersom jag redan flåsar ordentligt så får jag in något av flygfäna i munnen och min första hostattack börjar.

500 meter. Akut smärta framsida smalben. Ignorerar. Inget ska få stoppa mig nu.

1000 meter. Något stoppar mig. En stängd fårgrind. Jag får en framtidsvision där jag ser mig själv, smidig som en gasell, hoppa över grindarna. Jag är inte riktigt där än.

1500 meter. Är inne i stora skogen. Blir paranoid, ser stora djur överallt. Stora skogen tar för övrigt ca 5 minuter att ta sig igenom.

2000 meter. Det börjar bli jobbigt, jag känner hur slemmet börjar bildas nere i halsen. Försöker tänka bort det och laddar i stället för långa backen.

2500 meter. Långa backen. Som också är överjävligt brant! Nu sköljer alla minne från min misslyckade skidkarriär över mig.  Härlig känsla. Försöker kraxa upp lite slem men det slutar att att jag står och halvkräks där mitt i backen. Ger upp och börjar med tjuriga steg gå i stället.

3000 meter nästan hemma. Springer i hjulspår med halvlångt gräs och denna gång blir jag nojig över små djur i stället. Här finns det säker 1000 fästingar tänker jag och börjar springa fortare med överdrivet höga steg.

3200 meter. Hemma svettig och flåsande undersöker jag mina ben efter fästingar. Kraxar slem samtidigt. Är glad över att jag bor i en fårhage och att ingen annan förvirrad motionerande människa går förbi och ser mig.

3 sketna jäkla kilometrar. Patetiskt.

Kors i taket och konsten i att kraxa slem

Damer i motljus

20130529_204537[1] 20130529_204526[1] 20130529_204608[1]

Jag bestämde mig för att springa vansinnigt fort runt Toarp i kväll. Det gick så där. Dels orkar jag ju inte och del var jag tvungen att stanna och klia några svarta skönheter bakom örat.  Jag måste ta tag i lite träning nu (ännu en gång) Gymmet är mitt uppe i en flytt men jag får väll vara ute i solen och motionera då i stället. Inte min grej men va fan. Måste försöka.

Damer i motljus

Högsta notering

Så här mycket har jag aldrig vägt. De som känner mig vet det. Den sista knuffen upp mot 70 kg var utan tvekan att sluta snusa.  Man kan inte döva hungerkänslorna eller ett sug genom att bara ta en snus  utan jag åt i stället.

IMG_20130224_104202

Jag ska inte påstå att dessa sista kilon har hamnat på rätta stället men nu får jag väll lägga om lite strategi. Lite nyttigare mat och lite mer konditionsträning.  Jag ligger gärna runt 70 kg men kanske med lite mer muskler än vad  jag har nu. Men en sak är säker, äter man som en häst så orkar man träna också.  Jag har aldrig haft så mycket energi eller återhämtat mig så snabbt som jag gör nu.

70 kg2005-56kg                                                                                                                                                                  2012- 69kg

4 träningspass i veckan blir det, bara styrka. Vi får väll se vars det bär nu. Men jag vill behålla vikten i alla fall. Den klär mig.

Högsta notering