Tandläkarbesök i dag. Fick jag 3 önskningar så skulle det vara fred på jorden, hälsa till de käraste och så hela friska tänder. Jag vet inte vad som händer när jag hamnar i en tandläkarstol men helt plötsligt kan jag glömma hur man andas. Saliv och slem rinner ner i halsen och man slangar, pincetter och kuddar instoppade i käften. Man är bländad av lampan och helt plötsligt drar någon igång en borr. Jag har väldigt lätt för att schöjas. Schöjas är det man gör när man nästan kräks. Det är ingen hit att schöjas när man ligger i en tandläkarstol men jag lyckas nästan alltid med det. Efter dagens tandläkarbesök (ett hål =700 spänn!) så har jag drabbats av en ny sorts ångest. Ångesten över att behöva byta tandläkare. Åsa har inte plasthandskar på sig, nä hon har silkesvantar. Jag har hittat en tandläkare som är gudomlig. Hon kan lukta sig till en panikattack långt i förväg och agerar där efter. Typiskt, så jävla typiskt.
Allmänt
Framtiden i Dorotea
I går ringde pappa och skrek -Du är på teeeeveeee. Det var Tom Alandh i Sverige som han satt och kollade på och programet handlade om framtiden i Dorro. Jag måste ju vara en av få nyinflyttade och lite ironiskt blev det ju då jag i går gjorde följande saker
- Jag sa upp mig från jobbet
- Jag skrev på papper för ett nytt företag
- Jag sa upp lägenheten
- Jag fixade ny lägenhet i ny stad
För de som känner mig så är nog inte detta någon överraskning. Jag har nog mer än en gång tänkt att -jag kan inte vara kvar här och när en sådan känsla får ligga och gro är det svårt att göra något åt den förutom att agera. Jag har tyvärr inte sett någon framtid i Dorotea. Sedan är livet bra jävla typiskt och man lyckas träffa någon man tycker om precis när man ska flytta, men livet är ju så och det brukar ordna sig till slut. Jag ser ljust på framtiden, jag tror det kommer bli toppen.
Jaha!
Ingen är ju perfekt! Det är vad jag brukar ligga i sängen och tänka när jag har missat att ta dagen bild. Det blir väldigt lite fotograferat just nu. Förändringens vind blåser så hårt att jag har fullt upp med att stå upprätt. Det händer saker och jag ska berätta, men inte än. Snart.
Satans järnvägar
Jag har spenderat helgen nere i den kungliga huvudstaden och jag har åkt tåg. Vi svenskar är ju födda med något romantiskt grus i ögonen och ser gärna inte vår egen skit. I Sverige är det fräscht och fint. Om man dock gnuggar ögonen en smula och börjar titta så är det ganska slitet och skabbit. SJ’s tåg är inget undantag. Det är skitigt, slitet, nedklottrat och allmänt snuskigt. Man vill bada i klorin efter en dag i sunket. På väg hem till den rena skogen sitter jag och läser den här krönikan i expressen. Jag är inte pendlare och inte stockholmare men det lilla jag upplevt i helgen får mig att nicka instämmande. Stackars människor.
Här uppe finns det inga tåg, järnväg men inga tåg. Bensinen kostar 12nånting och det är 18 mil till närmaste H&M. Jag kan ta det, jag håller käften och fyller bilen, ger fingret åt varenda jävla miljöpartist och är tacksam att jag inte varje dag behöver åka med SJ. Statens järnvägar skulle lika gärna kunna vara satans järnvägar.
Det var inte så noga förr
Jag går upp i stora skogen på andra sidan vägen och stöter direkt på soporna. De har legat där så länge jag kan minnas men jag blev som ändå förvånad, är ni fortfarande kvar? Det var så man gjorde förr, man sorterade inte, man dumpade. När jag stod där i skogen och kollade på soporna så började jag fundera över den svenska källsorteringen. Vi måste ju vara bäst i världen på att sortera saker. Återvinning. Vinna åter.
Är det bara jag som får ångest av att återvinna? Ta glasåtervinningen. Förutom det faktum att hela jävla byn kan höra hur mycket jag har druckit så får jag ångest av att sortera fel. Vad händer om jag stoppar en grön flaska i ofärgat? är allt förstört då? Mest troligt ja! En annan sak är kuvert. Kuvert med sådanadär fönster för adressen. Måste jag pilla bort plastfönstret innan jag sorterar kuvertet? Vissa saker är ju helt självklara att återvinna, pantflaskor och burkar. Fan va nöjd man är när man kan slänga upp ett pantkvitto till kassörskan på 10:50. Nä jag trycker inte på biståndsknappen.
N som i Norrland 