Det är nästan så man vill börja grina faktiskt. Nu går vi mot mörkare tider. På vinter då är den här vändningsdan nått positivt. Då har man lidit sig genom november,december och så vänder det. Fast det är en klen jävla tröst när januari och februari väntar. Det är sommar när temperaturer stadigt håller sig över 10 grader. Här har vi per definition inte sommar än.
Allmän text
Det är som blåmögelost
Jag blir så full i skratt när jag läser en artikel från DN angående det sjunkande stödet för monarkin.
Trots ett år av massiv medierapportering inför kronprinsessbröllopet sjunker stödet för kungahuset och monarkin.
Trots? Ska det inte stå på grund av? Är det bara jag som mår lite illa av vetskapen att medianbevakningen inte kommer vara slut efter lördagen? När jag var liten åt jag för mycket blåmögelost. Det slutade med att jag tyckte det smakade skit och slutade äta. Lite är det ju så med Kungahuset också. SVT och kvällstidningarna har matat mig med så mycket kungahus att jag tycker det smakar skit. Efter den här veckan är slut så tror jag stödet för monarkin har sjunkit ännu mer. Sedan har ju bevakningen blivit löjlig, varenda steg genererar rubriker och när man får läsa -Här går dom! Undra hur många luftartiklar Johan T Lindvall har producerad den senaste månaden?
Det går inte att döpa barn till vad som helst.
Jag sitter och slösar tid på facebook och blicken fastnar på en gammal bekants statusuppdatering. De har just fått barn och jag sätter kaffe i vrångstrupen när jag ser namnet. Självklart ringer jag upp Sofi för att ha ett seriöst snack om namn.
-Ni får inte döpa ungen till -****!
-**** Zwahlen hahaha.
Vi båda skrattar och jag börjar nästan gråta för att jag inte tänkte på konsekvenserna av för och efternamn. Jag kan inte skriva ut namnet för risken finns att någon i det före detta bekantskapsnätet faktiskt läser denna blogg och namnet i sig är så pass unikt. Och jag vill ju gärna inte såra någon som har lagt ner 9 månader på att hitta det perfekta namnet på sitt barn trots att jag tycker att det är fånigt.
Jag har så oerhört svårt för modenamn eller väldigt unika namn på barn. Någon stans så tror jag att föräldrarna vill kompensera för det mediokra Svenssonlivet så de tar ifrån tårna och döper ungen till nått jävligt raffigt. Sedan visar det sig att 2000 andra föräldrar tänkte samma sak det året och nu har Sverige 10000 ungar som heter Tindra.
Flickor av i dag får namn som skulle passa in om man bodde i ett rosa slott med torn, tinnar och enhörningar. Det är så feminint, rosa och fluffigt så man kan kräkas. –ja just…det är mest tjejnamn som spårar ur. Jag tycker inte att det råder brist på tidlösa gamla namn, eller gör det?
Själv delar jag namn med 300000 andra. Jag har förbannat mina föräldrar för deras brist på uppfinnesrikedom men det var under tonåren då allt som räknades var att man var unik. MEN, Anna är ett tråknamn som jag kan bära hela livet utan att folk behöver undra om jag har rymt från en sagobok.
Usch vad Jante jag blev. Folk får väll döpa sina ungar till vad fan de vill. Men man kan ju i alla fall tänka en gång extra och testa om namnet i alla fall passar med efternamnet.
Att ta sig för
Jag har gett mig fan på att i sommar ska jag beta av några lokala sevärdheter.
Stockholmsgatorna– Jag gissar att jag har passerat den skylten ca 200 gånger de senaste åren. Jag har till och med varit in och kollat läget på parkeringen. Väl där blev jag plötsligt rädd för djur och natur och for hem.
Skallbergsgrottan – Där har jag varit med gymnasieklassen. Gick aldrig in i grottan men däremot ner i ravinerna.
Offerhällan – Ligger ju också alldeles för nära för att man inte ska fara dit.
Det är inte hundarna, det är ägarna det är fel på
Med tanke på mitt förra inlägg så är dagen händelse rätt så komisk. Det finns något jag finner helt oacceptabelt och det är hundar utan kontroll. Jag vill inte att en hund kommer fram och hälsar på mig utan att jag har gett något sort godkännande om att detta är ok. Hundar jag känner och som känner mig, visst det går bra, men vill inte jag hälsa ska jag inte behöva göra det. Detta gäller oavsett storlek på hund. I dag besökte jag systemet, verklighetsflyktens apotek, när jag kommer innanför dörren kommer en liten jävla hund mot mig. Hunden är en blandning mellan gud vet vad och skabbräv. Ignorera, är det enda jag tänker. Om jag bara ignorerar helvetet så bryr den sig inte. En nanosekund senare har jag 2 tassar som vilar på mitt lår. Jag stirrar det elakaste jag kan och får bara ett ivrigt svansvickande till svar. Jag gör en sparkrörelse i slowmotion och byrackan hoppar ner från mitt ben. Jag får en blick av hunden som tyder på att den har blivit grovt förolämpad av mitt beteende. Jag känner mig grovt förolämpad av hundens beteende och söker efter idioten som kan tänkas vara ägare till skabbet. 2 Ansvarig tanter står vid likörerna och är alldeles för intresserade av Baileys för att ha noterat det övergrepp jag just har blivit utsatt för. Jag tittar ner på mina ben och ser 2 tydliga jordiga tassavtryck . Nu är det väldigt nära att jag ställer till med en scenen. Men galningen på hästsko är något jag inte kan leva med att vara. Jag ställer inte till med en scen. Jag ställer mig i kön och väntar på min tur. Under de minuter jag står där så skäller hunden, den springer bakom disken och den ” hälsar” på andra kunder. Allt med ägarens goda min.
I min värld tar man över huvud taget inte in en hund på systemet eller någon annan butik för den delen. Sen verkar det finnas magisk regel för mindre hundar, att det inte spelar någon roll vad de gör. Satan va förbannad jag var. Ni som känner mig vet. Jag hade god lust att lugga kärringen när hon till slut gick ut med hunden.
N som i Norrland 