vad var det jag sa?

Den är fruktansvärd. Varför? Jo därför i 99% av fallen inser man ju själv att man gjort nått galet, det är ju jävligt sällan man behöver bli påmind om hur dum man är vid sådana tillfällen. Sedan finns det inget konstruktivt i den meningen, ingenting alls. Det jobbiga med vad var det jag sa? är att man inte ens behöver säga orden, det räcker med en blick.

Jag ska sluta, inget mer vad var det jag sa sägande från mig. Världen blir finare utan vad var det jag sa.

Ska finnas i bröst eller som tätning i badrum.  När jag var på Ikea slog jag på stort och köpte iskubs-frysa-in-kartor i just mjuk silikon. Eller det borde vara silikon..typ…nu tror jag IKEA lite snåla av sig och jag inbillar mig att silikon är dyrt så det är väll ungefär 80% plast i dessa iskubs kartor. De är totalt värdelösa i alla fall.  Det är väldigt sällan jag konsumerar is i nån större mängd, finner det ganska smaklöst men i en härlig sommardrink så är ju is basen så då kan det vara bra att ha. I dag skulle jag göra mig en sommardrink och tog därför ut isen ur frysen. Iskuberna var formade som små blommor passande nog.  Problemet var att dessa iskuber vägrade lossna från formen. Jag spolade med hett vatten, slog, tryckte och svor men isbitarna satt som gjutna.  Jag tog tag i varje kant på kartan och började som töja för att få iskuberna att lossna, jag tänkte att om jag kunde skapa tillräckligt mycket spänning i formen så skulle de lossna. Å de gjorde dom! Alla på en gång! Ner på mitt inte fullt så rena köksgolv hamnade de. Men jag är inte den som är den. Sommardrinkar går att dricka utan is också.

En liten fortsättning av mitt sena trötta inlägg om ”tyck till” på VK.

Jag är på intet sätt intresserad av politik men jag fattar ju att det är valår och då har kommunens politiker/gubbar hittat sin arena för offentlig tuppfäktning på VK.  Detta säger jag ingenting om. Vem som kan få mest rätt på 350 tecken intresserar mig inte det minsta. Dock tycker jag att det är oerhört oseriöst att föra diskussion på en internetsida där identitet på den skrivande inte kan styrkas.  Men som sagt, det är valår.

Däremot har jag problem när man som anonym skribent använder sagda sida till att sprida misstankar och missriktad information om andra människor.  Men internet har ju gjort det lätt. Det är lätt att vara elak, det är lätt att vara missunnsam, det är lätt att vara avundsjuk. Den där mindre fina människan kan få synas i sin fulla prakt på internet. Trollet kryper fram, alltid gömd bakom ett finurligt alias.  Man behöver inte ta hänsyn, man behöver inte tänka på konsekvenser av det man skriver.  Man behöver inte tänka på att man egentligen är en fegis som aldrig skulle våga stå för sin åsikt offentligt.  Eller vågar…på ett sådant här ställe KAN man ibland inte stå för sin åsikt, det blir för stora konsekvenser.  Jag ska inte kasta sten i glashus. Jag har själv smällt i väg ett mindre snällt inlägg angående Doroteahus en gång i tiden.  Har man inget konstruktivt att säga så kan man hålla käften.

Hade inte jag kunna kopplas ihop med den här bloggen hade den nog sett annorlunda ut. Jag hoppas dock att jag hade använt anonymiteten till mer humor.  Jag hade nog också kunnat vara mer personlig.  Fröken Bovary är ju en sådan, en anonym skribent som skriver om sitt liv och gör det jäkligt bra.

Hanna Hellquist skriver Krönikor och kåserier HÄR. Jag gillar Hanna.  Hon är som hela behållningen i morgonpasset på P3, är hon inte där stänger jag av.

Vill man läsa hur vuxna människor sitter i sandlådan och kastar plastspadar på varandra ska man gå in här och läsa.  Jag är för trött för att skriva ett längre inlägg. Det kommer säkert nått spydigt om inavlade, enfaldiga, inlandsbor när jag är på bättre humör.