Jag sitter och slösar tid på facebook och blicken fastnar på en gammal bekants statusuppdatering. De har just fått barn och jag sätter kaffe i vrångstrupen när jag ser namnet. Självklart ringer jag upp Sofi för att ha ett seriöst snack om namn.

-Ni får inte döpa ungen till -****!

-**** Zwahlen hahaha.

Vi båda skrattar och jag börjar nästan gråta för att jag inte tänkte på konsekvenserna av för och efternamn.  Jag kan inte skriva ut namnet för risken finns att någon i det före detta bekantskapsnätet faktiskt läser denna blogg och namnet i sig är så pass unikt. Och jag vill ju gärna inte såra någon som har lagt ner 9 månader på att hitta det perfekta namnet på sitt barn trots att jag tycker att det är fånigt.

Jag har så oerhört svårt för modenamn eller väldigt unika namn på barn. Någon stans så tror jag att föräldrarna vill kompensera för det mediokra Svenssonlivet så de tar ifrån tårna och döper ungen till nått jävligt raffigt. Sedan visar det sig att 2000 andra föräldrar tänkte samma sak det året och nu har Sverige 10000 ungar som heter Tindra.

Flickor av i dag får namn som skulle passa in om man bodde i ett rosa slott med torn, tinnar och enhörningar.  Det är så feminint, rosa och fluffigt så man kan kräkas. –ja just…det är mest tjejnamn som spårar ur.  Jag tycker inte att det råder brist på tidlösa gamla namn, eller gör det?

Själv delar jag namn med 300000 andra. Jag har förbannat mina föräldrar för deras brist på uppfinnesrikedom men det var under tonåren då allt som räknades var att man var unik. MEN,  Anna  är ett tråknamn som jag kan bära hela livet utan att folk behöver undra om jag har rymt från en sagobok.

Usch vad Jante jag blev. Folk får väll döpa sina ungar till vad fan de vill. Men man kan ju i alla fall tänka en gång extra och testa om namnet i alla fall passar med efternamnet.