Ungefär så verkar folk tänka när man berättar att man inte har några planer för nyår. När man dessutom luftar den hemska tanken att spendera nyår själv framför tevn så blir folk ännu mer förfärad. Det är nästan så att man vill ljuga, säga att man har storartade planer, helst i ett annat land.

Det är ungefär som när man sitter inne en solig vinterdag och SER på skidor i stället för att utöva sporten själv.  Man drar ju gärna en vit liten lögn om hur man har åkt 2 varv i milspåret så att folk inte tycker att man är en sämre människa. För det är ju så viktigt att inte vara en ensam sämre människa 🙂 Det jag har svårt för är ju de människor man möter som verkligen visar sitt missnöje över att man är ensam. Det går som inte för sig, helst inte när man är ny i staden, då ska man ju vara hungrig och vilja träffa allt och alla.

Detta år tackade jag nej till nyårsfirande på Island så det är inte ett dugg synd om mig, hade jag inte velat vara ensam på nyår så hade jag nog gjort större ansträngningar för att inte vara det.  Sen var jag inte riktigt ensam heller men det är en annan historia.

Jag uppskattar verkligen ett bra fyverkeri. Luleå kommun bjuder sina innevånare på ett ordentligt fyverkeri vid 12 slaget vid norra hamnen varje år. Eller… bjuder och bjuder, det är väll skattebetalarnas pengar som går upp i rök men alla som tar sig dit uppskattar spektaklet.  Luleås tilltag tror jag minskar fenomenet med att skjuta hemma.

Falköping ”bjuder” nog inte sina innevånare på något fyrverkeri för här börjar man skjuta raketer vid 18 tiden.  Det yr nån raket i timmen runt husknuten och så stegras det i intensitet vid halv 12.  Hade man varit blind hade 12 slaget i Falköping kunna liknas vid en scen ur en krigsfilm, det small överallt.

Skillnaden på när en kommun eldar upp några hundra tusen på 10 minuter och på när medelsvennson bränner 3000 kr på en minut är höjd och omfång.  Svenssons raketer når knappt över hustaken men de är de väll för fulla för att märka.

Jag är så tråkig att jag tycker att det hela är ganska onödigt. Kan inte alla fyverkiripappor bara samlas på torget och rent  fysiskt stå och bränna sina 1000 lappar i stället , så får vi andra lite lugn och ro. Jag stod länge och tittade, mitt sällskap skulle jobba och drog före 12 så jag blev kvar vid fönstret. När grannhusets raketer började spridas över sankt sigfridsgatan i stället för att gå rätt upp i luften funderade jag på att ringa polisen. Jag gick och la mig i stället.

Så var denna julen över, S ringde i går och frågade om jag hade dött men tanke på den låga aktivitet jag visat på nätet.  Nä jag har bara inte haft någon lust, annat att tänka på. Den här julen blev inte som de andra jularna å det är ju förståeligt när inte  finaste mamma är hemma.  Det där med mamma är vad det är. Det är en sjukdom som slagit illa,det är det det är. Det är så laddat kring just jul, då ska allt klaffa, allt ska vara som det alltid har varit.  Julen blev inte som den brukar vara men å andra sidan slapp jag ju fira den i något insönat tåg någonstans. Om några dagar är det 2011, det bli ju vad det blir också. Vissa saker kan man inte påverka än hur duktig man är. Jag hoppas att bara att 2011 blir lite bättre.

Och det är riktigt skitväder ute. Det yr. Tror det blir en dag inne för i kväll skall jag i väg på glöggfest. Det är ganska oinspirerade att skriva blogg på vintern, helst denna vinter som bara är kall och jävlig. Men snart vänder det väll, blir lite ljusare och så.

Detta mail gick i väg till väl vald kommunarbetare i går. Vi kör en grej på jobbet…där vi skickar mail.

 

Ämne: För kännedom