Idag började vi prata om en person som heter Allan. Minns inte varför. Men då kom jag och tänka på en annan Allan. Nämligen en alkoholiserad, så nära man kan komma uteliggare (kanske Pajalas enda?) Allan. Han kom från samma by som jag. Han drunknade förra vintern. Var först försvunnen ett par veckor och dök sedan upp vid älvkanten. Mest troligt hoppade han i Torneälven av fri vilja, eller kanske ramlade han i på fyllan. Vem vet? Vilket fall är det sorgligt. /V
Om vi nu ska lätta vårt hjärta…
…jag äger häller ingen skoter…men jag gillar palt och jag är inte allergisk mot snö.
Solen sken i ca 10 minuter i kväll så jag passade på att packa undan dunjackan och täckbyxorna, nu är det slut på vinter och våren har kommit, så är det.
Mitt versiga humör är som bortblåst, jag har börjat ett nytt liv, ett nyttigt och hälsosamt liv. Detta är dag 1 på mitt nya liv och jag tänkte kickstarta med en sånhär trendig detox. Att detoxa ska göra att man blir piggare, friskare och får bättre hy, låter bra? javisst. Nu finns det tydligen 1000 olika detoxmetoder men jag har valt den som innebär att man helt enkelt byter ut allt onyttigt mot nyttigt och så dricker man inge kaffe utan mycket vatten istället, ska nog gå vägen. Om ca 2 veckor hade jag tänkt vakna med underbar hy och en helt ny inställning till livet. /A
En tornedalings bekännelser
Jag har bott hela mitt liv bott i Norrland, och måste nog få titulera mig epiteten både tornedaling och norrlänning. Men ändå, här kommer några mörka sanningar om mig;
– Jag äger ingen skoter. Faktum är att inom familjen har vi bara haft gamla rackel. En där gasen fastnade så pappa körde in i skolväggen.
– Jag kan inte köra traktor. Och jag tror inte jag vill.
– Jag anser inte palt vara den godaste maträtten. Min mamma kan inte ens laga palt.
– Jag har aldrig sett en isbjörn i frihet. Och definitivt inte någon vandrande längs en gata.
– Jag tycker badkar kan vara minst lika skönt att bada som bastu.
– Jag kan inte prata finska, varken tornedalsfinska eller vanlig.
– Jag har inte tagit jägarexamen.
– Knott och mygg gör mig tokig. Och jag ogillar lukten av bäckolja.
– Jag är inte halvfinne. Har räknat ut att jag bara 12,5 % finskt blod i mig.
– Jag åker hellre till en solig strand än till en fiskesjö. Jag får ändå aldrig napp.
– Jag pratar både för mycket och för snabbt. Och är en halvkass lyssnare.
– Jag är allergisk mot snö. (Jo, jag lovar, man kan faktiskt vara det)
– Jag känner mer sällan av det norrländska tålamodet.
– Jag dricker inte hembränt.
Så. Nu var det sagt. Ibland är det skönt att lätta på hjärtat. /V.

Balans
Det är åt h-vete allting. Vädret är skit och jag retar mig på dom mista detaljerna som går att reta sig på. Här kommer en liten lista på vad som just nu får mig ur balans.
- Datorer – sådana som jag dagligen jobbar med. Satans verktyg, jag ska få en ny vilken vecka som hälst och detta känner den gamla av så nu jävlas den så mycket den bara kan.
- Kent- bandet Kent från Eskilstuna. Jag förstår inte… jag förstår inte musiken jag förstår inte texterna jag förstår inte hur Jocke Berg kan vara så sur, har mannen någonsin lett? Jag förstår inte hur stora dom faktiskt är. Jag förstår inte hur de får en massa människor att klä sig i vitt, svart, turkost eller vilken färg som just nu är "svår"
- Lemmings- dataspelet från 80-talet. Minns ni de små gubbarna som bara gick o gick utan att tänka sig för? Det spelet finns ju fortfarande och är fortfarande sjukt kul att spela, men förklara för mig hur i helvete jag ska lyckas spränga en gubbe samtidigt som jag bygger en bro samtidigt som klockan visar 0:10, 0:09, 0;08…
- Grus- grus som finns i överflöd på vägarna fastnar på mina skor och följer in i lägenheten. Det är grus överallt.
Och sist men inte minst…alla ni som tar kort av er själva för att få en profilbild till bloggen eller facebook eller vad det nu är, ge kameran till en kompis och be dom ta bilden. En bild tagen på dig av dig i badrumsbelysning blir väldigt sällan bra.
Det är vädret som gör mig så bitter och arg, nu har jag vandrat omkring med snömodd upp till fotknölarna och det tär på mig. Jag är som en värre och vresigare version av Lilla My
Mammas Nya Kille
Ok nu ska vi behandla ämnet norrländsk humor, jag själv har en favorit när det gäller att gestalta det norrländska på ett humoristiskt sätt och det är Radioprogrammet Mammas ny kille som sänds 16:08-18:00 på onsdagar i P3. Jag tycker att det är klockrena sketcher och man får följa karaktären Mangan på sin inre resa där han bland annat bränner upp alla kort på sig själv som han inte är söt på, Patrik från Piteå, livscoachen vars råd alltid är gratis samt en massa andra.
Ja vad är bra Norrländsk humor? Vissa tycker ju att Pistvakt är det roligaste och bästa som gått på tv, det tycker inte jag. Jag tycker att det blir lite för överdrivet. Karaktärerna och språket blir så övernorrlännskt så att det bir jobbit.
Åh kom på en annan höjdpunkt i norrlands humorhistoria, Brännström och Hedlund i Sällskapsresan snowroller. Att se Hedlund kämpa med att säga något är för mig humor.
/A