Jag har bott hela mitt liv bott i Norrland, och måste nog få titulera mig epiteten både tornedaling och norrlänning. Men ändå, här kommer några mörka sanningar om mig;

– Jag äger ingen skoter. Faktum är att inom familjen har vi bara haft gamla rackel. En där gasen fastnade så pappa körde in i skolväggen.
– Jag kan inte köra traktor. Och jag tror inte jag vill.
– Jag anser inte palt vara den godaste maträtten. Min mamma kan inte ens laga palt.
– Jag har aldrig sett en isbjörn i frihet. Och definitivt inte någon vandrande längs en gata.
– Jag tycker badkar kan vara minst lika skönt att bada som bastu.
– Jag kan inte prata finska, varken tornedalsfinska eller vanlig.
– Jag har inte tagit jägarexamen.
– Knott och mygg gör mig tokig. Och jag ogillar lukten av bäckolja.
– Jag är inte halvfinne. Har räknat ut att jag bara 12,5 % finskt blod i mig.
– Jag åker hellre till en solig strand än till en fiskesjö. Jag får ändå aldrig napp.
– Jag pratar både för mycket och för snabbt. Och är en halvkass lyssnare.
– Jag är allergisk mot snö. (Jo, jag lovar, man kan faktiskt vara det)
– Jag känner mer sällan av det norrländska tålamodet.
– Jag dricker inte hembränt.

Så. Nu var det sagt. Ibland är det skönt att lätta på hjärtat. /V.