Ok nu blir man anklagad för att inte använda vetenskapliga metoder i sina filosofiprojekt. JAG HADE EN SAX VERA! EN SAX!. Men men jag tar inte illa upp nej nej. Jag och min kära medskrivare har kommit fram till att detta med att välja den perfekta huvudstaden till Sverige kommer nog att bli en långdragen och seg historia så vi väljer att skapa en helt ny kategori vid namn HUVUDSTADEN. Där kan ni kära, och få, läsare följa vår väg när vi skoningslös väljer ut de perfekta kandidaterna till Sveriges nya huvudstad. Ett klart kriterium är redan uppsatt och det är att det ska finnas snö på vintern och den ska vara vit! Nu är ju sällan snön vit i en storstad kanske ni tänker men då kontrar jag med att det ska snöa så kontinuerligt att det oftast är vitt. Stockholm duger helt enkelt inte längre så är det bara. /A
Allmänt
Apropå en flytt av vår huvudstad
Fint tänkt Anna, men inte särskilt vetenskapligt.
För snö i all ära (stackars turister som kommer till Stockholm med hopp om det), men jag tror vi måste ta lite andra faktorer i anspråk. Det jag antar, är att om man vill besöka Sverige, så gör man lite research om landet innan. Mest troligt skriver denna blivande Sverigebesökare in http://www.sverige.com i sin webbläsares adressfält. I varje fall första som kom upp i mitt huvud. Antagligen läser inte denna så noga, utan skummar igenom texten. De förutfattade (?) meningar turisten då åker till Sverige med, är följande..
Sverige är ett land:
– Med stora temperaturskillnader (-16 till 18)
– Där man kan se midnattssol
– En natur som bjuder till många aktiviteter. Allt från skid- och skridskoåkning till klättring, segling och fiske.
– Där det bor en minoritetsgrupp som kallas samer.
– Som har ett kungahus. Och ett slott.
– Med rätt så många invandrare. Och finnar.
– Som är kulturellt med många museum och andra intressanta platser
– Där man ser älgar. Stora älgar med horn.
Detta förväntar turisten sig. Och vi vill naturligtvis inte göra turisten besviken. Att huvudstaden i ett land ligger närmast att besöka kommer vi inte ifrån. Så jag är helt på i frågan om att omplacera den lite.
Vi står nu inför en del praktiska betänkligheter inför flytten: Kungen går att flytta på. Byggnader som slott och museum GÅR att flytta på. Intressanta platser är så flummigt, det kan ju vara i princip vad som helst. Invandrare och finnar borde väl inte vara så svåra? Älgar och även renar går förvisso att flytta på.. Om än något besvärligt. Och samerna, visst.. men jag vill se den regering som ger sig in i den diskussionen.
Men polcirkeln. Mycket mycket knepigt. Och klimatet.. och kusten. Nej.
Därför röstar jag nog bort Östersund. Tror vi måste ännu mer norrut. /V
Förflyttning av den kungliga huvfudstaden
JennyPenny från människobyn har skrivit en kommentar som fick mig att börja filosofera (Jenny är för övrigt en av våra mer trogna läsare så guldstjärna till henne.) Kommentaren löd så här.
Något jag noterade i, den inte regnande men mkt regntunga, huvudstaden i lördags var. Turister, miljarders sydeuropeiska, franska och tyska turister. Varför, tänkte jag, vill man åka till detta blöthål mitt i vinter? Svaret var (tror jag iallafall) att de som alla andra ville få lite jul känsla med snö. Stackarna.
Så för att komma till saken mitt förslag är att vi flyttar den kungliga huvfudstaden till mer snösäkra delar av sverige; Kengis? Trehörningssjö? Dorotea? jag har många goda förslag som skulle rädda dessa tappra turister
Om vi nu ska ta och flytta huvudstaden så tror jag att vi måste ha en lite större grund att stå på än de små samhällen som J räknade upp. Såå då gör vi så här, ta en Sverigekarta, klipp ut den efter landsgränsen, klipp bort Malmö när ni liks håller på. Vik sedan ihop kartan på mitten, var hamnar vi då? Jo i linje med Sundsvall, men eftersom Sundsvall så ofint har utnämnt dem själva till Norrlands huvudstad och dessutom ligger vid kusten så faller de bort. ( har man otur så får man ingen snö vid en kuststad!) Så vi flyttar oss lite inåt landet och typ 10 mil upp, klippte ni bort Lund också så är ni redan där, dvs. Östersund. Jag tror att Östersund skulle fungera utmärkt som huvudstad. Turisterna får äta snö på vintern och spana efter storsjöodjuret på sommaren. Vad tror ni? Klart o betalt? Vilken instans ska man vända sig till för att få igenom detta idiotsäkra förslag? /A
Suck
Sitter här och skakar på huvudet och undrar hur människor är funtade, Veras gamla frusna-män favorit Per- Arne från Pajala ska försöka ta sig vidare i gallringen till Linda Rosing dejtandet. Det tog tydligen slut med frusna män tjejen pågrund av avståndet. Ja Pajala – Stockholm är ju inget avstånd.
Jag ska inte håna ensamma människor som söker äkta kärlek och lycka i en dokusåpa på kanal 5, det ska jag inte. Linda Rosing är ju dessutom en så naturligt vacker kvinna som verkar vara väldigt mån om sitt privatliv så det blir nog bra det där. Per-Arne och Linda, det perfekta paret. Det lustiga är att detta program inte ens har börjat sändas än och man är redan så spyless på alla skriverier, ungefär som med melodifestivalen. Kommer jag att se skiten? Säkert, jag är inte en bättre människa än att jag tycker att Lindas läppar är väldigt fascinerande. Kommer att bli kul att se hur det går när man kommer till kyssandet. Nä vad elak jag är, och hungrig. Ska äta så att jag blir snäll igen. /A
Jul i vårt hus
Varje år utspelar det sig samma scen i vårat vardagsrum, det är mamma och jag som står och undrar om det inte fanns en fulare gran som pappa kunde ha släpat hem, en tall kanske?? " – Det blir nog bra när vi får på lite glitter" brukar mamma sucka. Oftast är min kära pappa ute i absolut sista minuten när det gäller julgranshuggandet. Och då blir det ju först bästa sate som får sätta livet till, väl hemma så upptäcker vi att granen är ca 1 m för lång för att komma in i vardagsrummet så då kapar vi toppen! Då har man alltså en mittendel av en gran kvar, funkar det också, som sagt lite glitter brukar göra susen. Ett år så gjorde pappa en Pettson, han satte helt enkelt in lite mera kvistar i den glesa granen. Till råga på allt så har vi den rappligaste julgransfot som går att finna, det är störtomöjligt att få granen rak. Ja så är det hemma hos oss, men ska jag vara ärlig så är det ju lite av charmen, en liten tradition i sig själv. /A
N som i Norrland 