Varje år utspelar det sig samma scen i vårat vardagsrum, det är mamma och jag som står och undrar om det inte fanns en fulare gran som pappa kunde ha släpat hem, en tall kanske?? " – Det blir nog bra när vi får på lite glitter" brukar mamma sucka. Oftast är min kära pappa ute i absolut sista minuten när det gäller julgranshuggandet. Och då blir det ju först bästa sate som får sätta livet till, väl hemma så upptäcker vi att granen är ca 1 m för lång för att komma in i vardagsrummet så då kapar vi toppen! Då har man alltså en mittendel av en gran kvar, funkar det också, som sagt lite glitter brukar göra susen.  Ett år så gjorde pappa en Pettson, han satte helt enkelt in lite mera kvistar i den glesa granen.  Till råga på allt så har vi den rappligaste julgransfot som går att finna, det är störtomöjligt att få granen rak. Ja så är det hemma hos oss, men ska jag vara ärlig så är det ju lite av charmen, en liten tradition i sig själv. /A