Vissa dagar är helt enkelt inte värt det. Värt den vakna tiden. Man skulle ha gjort det enda rätta och dragit något gammalt över sig. Det gamla i detta fallet mitt täcke som skulle behövts tvättas för ca 7 veckor sedan. Man sätter sig i bilen och svär över att ingen kommit på ett bättre transportmedel än just den där bilen. Vi kan flyga till månen men 5.5 mil till Torpet måste köras med bil. Men jag ska inte klaga för jag har slutat registrera att jag kör. Helt plötsligt är man framme och i morse var det någon annan som körde in i älgen. På jobbet är man en hyfsat produktiv zombie och vid tre tiden har man huvudvärk.  När dagen är slut fladdrar chefen förbi med goda nyheter och ett veckonummer men jag har glömt vilket det var.  Här hemma har jag letat efter mina hörlurar vilket jag har gjort med stålmansmetoden. Jag har stått mitt i lägenheten, utan byxor, och försökt ”scanna” av utrymmet. Har fått på mig byxor men hörlurarna är fortfarande borta. Nu leter jag efter Alvedon.

Inför resan hem hit tillbaka så köpte jag en ljudbok. Dan Browns den förlorade symbolen.  Jag köpte den för att den var 20 timmar lång, räcker länge. Ungefär samma princip som när jag köpte Pestens tid. Nu är jag inne på sista skivan och när den är slut funderar jag på att sprida skivorna längst väg 46. Sjukt dålig. Uppläsaren har inte gjort världens bästa jobb och när Robert Langdon dör tänker jag att det var på tiden. Självklart dödar inte Dan Brown sin karaktär på riktigt, nä då, sån tur har jag inte. Detta är en ljudbok som gör P2 bra, så enkelt är det

På nyheterna hör jag att SOS just har tabbat sig lite.  Nånting om en ambulans som inte skickades, ännu en gång. SOS beklagar det som hänt. SJ har också beklagat sig nu på sistone. Att beklaga sig när man gjort fel är ju en jävligt lätt väg att ta. Det är lite som att säga. -Ja vi har gjort fel. Vi kommer säkert att göra det igen och, -Nej vi kommer inte att vidta åtgärder. Grattis till oss som på något sätt är beroende av tåg och sjukvård.

Delar upp mitt resande den här gången. Ligger och ser på tv och tänker på frukosten jag ska sätta i mig i morgon.