Att detta har varit den jävligaste våren i mannaminne kan ju inte ha undgått någon. Kallt, blåsigt och regnigt har det varit. För flugorna går dock livet på som vanligt. Vi har 3 som har flyttat in hos nu. En av dem förolyckades igår men dom andra är med oss här i sovrummet nu på morgonen. Nu är det sommar!
Jag vet att jag har varit inne på detta förut. Jag vet att jag har för mycket prylar och lätt skulle kunna städa bort hälften. Hälften av allt borde slängas, skänkas eller säljas. Hälften i den där pryllådan där det ligger pryttlar, hälften av alla böcker, hälften av alla kläder…och så vidare.
Frågan är om jag ens skulle märka det om häften försvann, mest troligt inte men det är ju en bra början. Och sen då? Ja ge fan i att köpa nya grejer vore ju något.
Men det kommer att bli svårt. Jag drömmer ju om den där gedigna bokhyllan som fyller en hel vägg. Jag drömmer om stora väggytor där jag kan hänga alla mina tavlor. Men jag kan ju inte sitta och spara alla mina jävla prylar i väntan på att detta ska hända. Det går inte. Jag mår dåligt av alla mina saker. Hälften måste bort. Jag börjar i helgen.
Länge sen sist. Blir så ibland. Vad har hänt sen sist då? Inte mycket när jag tänker efter. Jag har börjat äta blodförtunnande piller och efter den första veckans totala skräck för att göra illa mig så har jag mentalt taggat ner lite. Jag kommer säkert att skära mig eller något annat dumt innan behandling är slut men det tar vi den dagen. Måste börja träna också. Alla muskler har försvunnit och lederna har rostat ihop känns det som. Det blir till att börja om från början med de där musklerna.
Det är en konstig känsla att bli sövd. Man ligger där på operationsbordet och helt plötsligt är det någon som ropar ens namn och väcker en. Under denna tid har man blivit skuren, sydd och fått en kateter insatt. Det svåraste att förstå är hur man inte har vaknat av denna behandling. Sedan dom timmarna man ligger på uppvaket och dåsar från halvsovande till yrvaken. Men nu är det gjort. En äggstock med tillhörande cysta är borttagen och jag fick åka hem dagen efter. Det gör lite ont men det ska det väll när dom har varit inne och rotat i magen. Min läkare var också nog med att påpeka att ärret sitter vänster sida men det är höger äggstock som är borta. Var visst lite svårt att se vars cystan faktiskt satt innan operationen.
Jonna Jinton skriver som sömnparalys i sin blogg. Jag har inte haft en aning om att detta fenomen haft ett namn. Jag har dock upplevt det, en upplevelse av att vara vaken fast kroppen inte reagerar på det. Det hände för någon dag sedan då jag låg i sängen och tänkte -ok jag är vaken, dags att kliva upp en ingenting hände. Man försöker verkligen röra någon del av kroppen för att bryta det men det går bara inte.
Den längsta perioden jag har haft inträffade i Luleå för en herrans massa år sedan. Jag ligger i sängen och hör en katt springa genom rummet och börja leka med en plastpåse. Jag tänker att vad fan gör mammas och pappas kattunge här? I en dröm så kan vad som helst hända och man tycker att allt är så logiskt. I detta tillstånd förstår man att det inte är logiskt. Det som händer efter kattens lek är att låten cry me a river med Justin Timberlake börjar spelas högt. Jag tänker då att nu måste jag vakna för att komma ur detta och jag försöker röra en arm för att vakna. Till slut lyckas jag.
Tack och lov har jag aldrig upplevt något obehagligt under dessa ”förlamningar” vilket annars verkar vara vanligt.
N som i Norrland 