Jag har inte tränat en enda gång i veckan. Skulle jag haft någon chans på att klara utmaningen så skulle jag behövt träna varje dag. Jag har inte huvudet för att klara såna här saker.  Eller, jag har inte en nog stark motivation.  Inget mål ingen riktning. Jag ska inte hålla på med utmaningar, jag ska göra saker som jag mår bra av, inte saker som gör att jag känner mig stressad över min brist på motivation.  Vissa veckor vill jag inte träna, nä men fine, då ska jag inte göra det.  Vissa veckor blir det gymmet varje dag och det är ok det också, men i utmaningen så måste man vara hyfsat jämn i träningen och det är inte jag.  Nä kastar in handduken och lägger upp en plan för träningen i morgon 🙂

Ok. Jag har varit hyfsat nervös inför detta tandläkarbesök som jag hade i dag. Jag har inte satt min fot hos en tandläkare på 3 år och jag var så säker på att saker och ting var käpp rätt åt helvete där inne i käften. Jag har en sorglig historik när det kommer till hål och lagningar.  Det röntgas och petas. -Var är dina visdomständer? Det är som inte läge när man ligger där att berätta historien om tandläkaren i Dorotea som inte såg nyttan i att tjäna pengar på mina dåliga visdomständer (dom hade redan andra tandläkare tjänat sig en hacka på) så han bestämde sig för att dra ut dem. Alla tre på samma gång. Mamma fick agera chaufför till Vingelmina eftersom jag skulle få en rejäl dos lugnande. Det lugnande medlet tog aldrig och en bekymrad tandläkare tittade på mig när allt var över och när jag till slut andades ut sa han – Undra om inte du kommer att svimma nu? Jag svimmade inte och mamma skjutsade hem mig till Dorotea. Jag drog inte den historien utan sa bara -Borta!

-Vad har hänt med din framtand?  Här drog jag inte historien om hur jag en dag lite slött stod och svingade Lady’s tyglar fram och tillbaka och hur jag i ren otur till slut svingar dem upp mot mina tänder. Metallspännet som fanns i mitten på tygeln träffar precis rätt på ena framtanden. -Den gick av en gång, sa jag bara.

Jag har ju de här lite större grejerna med mina tänder och sedan ser mina röntgenbilder ut som kamouflage när alla lagningar lyser upp i vitt men trots allt detta så hade jag bara ett hål. Lycka. Redig jävla lycka.

Jag sitter där nu. Ångesten har gott över. Jag kalkylerar med att komma upp i femsiffrigt belopp innan allt är klart. Vi får se. Försöker komma ihåg när jag var hos tandläkaren sist. 3 år ? Som vanligt luktar det konstigt hos tandläkaren. Kemiskt och rent. Nu ska jag in.

Blev så sjukt sugen på tårta efter att ha ätit en kall lassange till middag. Prinsesstårta. Jag börjar googla på tårtor. Det ska va mousse i dem, inte vanlig vipgrädde, nä det ska va mousse. Samtidigt som jag googlar skickar jag medelanden till Sofi och ber om tårttips. Plötsligt hittar jag en blogg där någon lägger i hop en tårta.  Det är mousse i den och i stället för marsipan så ligger det en fondant på toppen. En marshmallowfondant. Det klickar till i mig. Det var en fondant som måste ha legat på Vera&Andreas bröllopstårta. Den kanske godaste tårtan jag ätit. Jag skickar ett medelande till Vera och frågar vilka
smaker de hade i tårtan. Jag har fått hybris och tror på fullaste allvar att jag säkert kan återskapa deras tårta. Jag fick inget svar och suget efter tårta är nu borta. Men undra om inte blir en tårta till torsdagsfikat ändå. Vi får se.