Skulle ta en bild där man visar hur fint man har det hemma men man maskar det genom att sätta något i förgrunden. Gärna ett barn framför en fullsmockad bokhylla som säger att du inte bara är intellektuell utan också kan inreda. Jag tog katta till hjälp. Tyvärr ser hon ju ut som om hon sålt smöret, tappat pengarna och ramlat i ån när hon skulle hämta vatten. Så jävla sur! Tog säkert 20 bilder och öronen blev bara plattare och plattare. Men där bakom ser ni ju min tavelvägg som jag ska fixa och fota lite bättre i morgon. Ska för övrigt försöka ta lite mer inredningsbilder och sånt. Är ju en skam att ha ett jobb som jag har och inte vara mer engagerad i vad som händer i inredningsbranschen.
Författare: A
När bilderna blir skit så säger man bara att de är ”konstnärliga”
Kanske det bästa jag läst om träning
Som med allt annat i livet handlar saken om att hitta en så kallad ”flat line”. Varken roligt eller tråkigt. En del av din grå vardag. Lite som hjärtslag eller att dricka te. Det får inte vara en utmaning, träning ska absolut inte vara som att ringa Com hems kundtjänst eller någonting annat så ångestframkallande att en vanlig motionär hellre bosätter sig i sin egen röv. Än går till gymmet
Träning för motionärer bör vara en del av den alldeles grå vardagen. Behöver du någon sorts något händelse som motiverar dig gör du fel. Helt fel. Träning måste vara som ett banklån. Du gör det för att du vill må bra, för att kunna leva det liv du vill. För att känna dig sund och lite lyckad. Testa att försöka hets-amortera bort ditt banklån så förstår du hur efterblivet ett konkret mål med din träning är
Tror det var det här jag menade med min träningstext här om dan. Och om det inte var det så är det så här jag tycker.
Plus
Undra om man ska försöka börja den här dagen på + sidan och försöka komma i tid till jobbet. Jag gör lite så nu. + / – och så ser man vem som vinner i slutet. Det viktiga är att ha koll på hur många minus man skapat själv.
Varför tränar jag?
Jag har kommit på det nu. Varför jag tränar. Jag tränar för att kunna fortsätta stoppa i mig alla onyttigheter som jag har gjort sedan 16 års ålder. Flyttade hemifrån när jag var 16 så vi säger att det började där. Alkohol, fett och socker. Jag tränar för att hålla någon sorts balans. För min typ så går det bra fram till en viss ålder. Sedan är det som om kroppen inte orkar hålla i mot längre. Min Typ. Min typ är den som kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Vi finns och för dom som måste ha med oss att göra är det bekvämast att bara viska bulimi bakom ryggen på oss, då slipper man ju fundera varför livet är så orättvist. Men så är det, livet är orättvist och vissa människor kommer att vara smala trots att de äter mer än en gruvarbetare. Men jag kan trösta alla med att verkligheten kommer i kapp vår typ också. I morgon är första dagen på aktivitetskalendern och nu är det 10 veckors stenhård träning som gäller. Kul.
N som i Norrland 