Dessutom börjar hon bli tjock och gnällig. Angående mitt förra inlägg. Edit: Hon bet mig precis. Kattjäveln bet mig i handen.
Författare: A
Kärleken är blind och barnen är fula.
Man får inte säga att spädbarn är fula. Man gör inte det. Om man inte är min kompis det vill säga. Hon gick höggravid och deklarerade att spädbarn kunde vara fula som stryk. Jaha tänkte jag men det säger man ju inte. Å så tänker jag lite som mamma, att alla ungar är fina när de är små, även människoungar. Sen fick min kompis sin unge och ja… hon hade rätt. Hennes barn var inte en av de sötaste som sett dagens ljus.
Jag har ju katt och jag tycker ju att hon är världens finaste. Men jag kan ju se att hon inte är det. Det finns ju katter som är bra mycket sötare än min katt.
Det är ok att bli fullständigt blind. Men det är inte ok att bli blind och sedan leta fel hos andras ungar. Man kan som inte stå med sin egna fula unge på armen och samtidigt förfäras och tycka synd om föräldrarna som hade ungen med FÖR STORA ÖGON. Kan man ha för stora ögon? Själv har jag små ögon och stora öron, inte världens bästa kombo.
Loppis och sånt
Bor man här i närheten eller om man är på genomresa så tycker jag att man ska besöka Limmared. Limmared är mest känd för sitt glasbruk men det jag gillar är alla loppisar. Det finns välsorterade ställen som All-ting och så finns det stora Återbruket och i lördags när ja åkte förbi så såg jag att det öppnat ett nytt ställe. Prickar man dessutom in en Auktionslördag så kan man garanterat göra fynd. Återbruket är ett sådant där ställe som helt drivs ideellt och för välgörenhet. vilket gör att allt är superbilligt. Jag åkte dit för att leta efter tallrikar. Jag har mina fina Swedish Grace men får jag fler än 4 gäster så är det kört. Jag hittade repfria tallrikar från Höganäs för en tia stycket. Jag har inga problem med att köpa köksartiklar på loppis. Just bara för att ha extra. Däremot har jag svårt för att köpa kläder på loppis. Vet inte varför men det är som sällan jag ens tittar på kläder.
Hello darkness, my old friend I’ve come to talk with you again
Jag ska försöka skriva mer. Det är bara det att det är så jäkla tungt just nu. Jag ska försöka lägga upp fler bilder. Det är bara det att jag inte har fotat på flera månader. Februari, vilken jäkla månad. Kort, kall och inte speciellt sympatisk.
Fuskkött
Media har gett oss ett nytt fint ord, Fuskkött. Det är inte My Little Pony eller enhörningar som Findus malt ner till köttfärs. Visst man ska inte ljuga, och vad som ingår i vår mat måste vara korrekt och riktigt men det är faktiskt bara häst. Är det för att hästen gränsar till något sorts husdjur som det blir så jobbigt? För det är ju inte dåligt kött. Jag förstår inte. Findus har fuskat och inte sagt något. INTE OK! Men ingen kommer att dö och ingen kommer att bli sjuk. Om man dessutom kisar så är en ko och en häst förvillande lika varandra. Mår man dåligt över att man eventuellt ätit häst så tycker jag man ska ägna vårt mjölkdrickande en tanke. Tänk ändå om det hade varit enhörningar. Det hade varit skandal det.
N som i Norrland 