Jag är som inte ens i närheten. Vad sjutton gör man? Drar i gång ett 365 projekt? Då kommer ni få 300 bilder på katta så enkelt är det. Äh va sjutton, jag måste göra något eller så får jag lägga ner. Yepp. I morgon blir det en lång dag men jag får i alla fall inviga min kavaj som jag tiggt till mig i födelsedagspresent av pappa. Blir finfin det.
Författare: A
Men se där
Lite vår i luften. Det har varit lite turbulent nu några veckor och så kom påsken som en stor obekväm främling och knökade sig in där i mitten. Det har inte funnits ork över till någon ting. Det är jobbet som har gungat som en ostabil syster till Vasaskeppet men det gamla skutan rätade upp sig för mig i alla fall.Nu är det nya tag som gäller. Det kommer att bli bra det. Jag behåller en gammal känd dörr öppen och stänger en annan innan jag ens har kikat in. Det känns bra. Tar tryggheten för nu och ångrar inget.
å visst fan
Katten hade ju mask. Det konstaterade jag ju för ett tag sedan. På grund av rådande omständigheter så har jag ju helt glömt det. Jag ligger i sängen och känner mig som han i otrevin-reklamen. Han med papperstussarna och rinnig näsa. Jag har spridit snoriga papperstussar runt hela sängen. Så himla fräscht. Min maskinfekterade katt har börjat sin övervakningsprocess vilket innebär att varje gång jag vaknar så ligger hon lite närmare och stirrar. Det hade ju varit gulligt om det inte varit för masken. Aldrig har jag fått så många samtal av oroliga kollegor heller. Rådande omständigheter. Men jag är bara förkyld inget annat. Nu ska jag ta tag i snorpappret, katten och mat. Jag måste ha mat.
Fel attityd
Jag har ett rådjur som mutat in större delen av min hyrda tomt. Alla rådjur jag stött på hitintills har haft rätt så stor respekt för människoarten och tyckt att vi inte ska vara nära varandra. Inte den här. Den här står trotsigt och stirrar på mig när jag ska ropa in katten. Det började i går kväll. Kolsvart, stormigt och kymigt var det när jag skulle ropa in bajsmarodören. Jag öppnar dörren och 2 stora ögon glittrar där mitt på gräsmattan. Paniken innan man har identifierat vad det är för något. Gå härifrån morrade jag. Ingen respons. Hur fan ska katten våga komma in när den har går omkring här tänkte jag. Den vände i alla fall på baken och tog en sväng in i skogen. I morse hade vi samma situation. Totalt orädd gick denna varelse omkring och krafsade i löven. Man förstår också att denna icke existerande rädsla från rådjurets sida är på allvar när den tar ett steg emot en. Lite som att den ska markera. Passa dig.
Jag misstänker att den är sjuk eller nått. Jag hoppas bara att jag inte har ännu ett lik på halsen när jag kommer hem i dag.
Jag har ett lik under huset
Det är nått som håller på att återgå till jorden under golvplankorna i sovrummet. Tänk att döden kan lukta så fruktansvärt. Jag hoppas att det är något litet. Nått annat roligt som har hänt? Ja katten var precis på lådan och sket. Sedan sätter hon sig på golvet och börjar släpa sig fram med hjälp av frambenen. Bakdelen har närkontakt med golvet och det lämnas spår. Hon nöjer sig som inte med att sladda omkring på plastmattan utan tar en sväng upp på trasmattan också. Det var länge sedan jag skrek så högt över henne. Jag har googlat det till att hon har mask. Bra så. I morgon är det Tisdag!
N som i Norrland 