Jag har ett rådjur som mutat in större delen av min hyrda tomt. Alla rådjur jag stött på hitintills har haft rätt så stor respekt för människoarten och tyckt att vi inte ska vara nära varandra. Inte den här. Den här står trotsigt och stirrar på mig när jag ska ropa in katten.  Det började i går kväll. Kolsvart, stormigt och kymigt var det när jag skulle ropa in bajsmarodören. Jag öppnar dörren och 2 stora ögon glittrar där mitt på gräsmattan. Paniken innan man har identifierat vad det är för något. Gå härifrån morrade jag. Ingen respons. Hur fan ska katten våga komma in när den har går omkring här tänkte jag.  Den vände i alla fall på baken och tog en sväng in i skogen.  I morse hade vi samma situation. Totalt orädd gick denna varelse omkring och krafsade i löven.  Man förstår också att denna icke existerande rädsla från rådjurets sida är på allvar när den tar ett steg emot en. Lite som att den ska markera. Passa dig.

Jag misstänker att den är sjuk eller nått. Jag hoppas bara att jag inte har ännu ett lik på halsen när jag kommer hem i dag.