Katten hade ju mask. Det konstaterade jag ju för ett tag sedan. På grund av rådande omständigheter så har jag ju helt glömt det. Jag ligger i sängen och känner mig som han i otrevin-reklamen. Han med papperstussarna och rinnig näsa.  Jag har spridit snoriga papperstussar runt hela sängen. Så himla fräscht. Min maskinfekterade katt har börjat sin övervakningsprocess vilket innebär att varje gång jag vaknar så ligger hon lite närmare och stirrar. Det hade ju varit gulligt om det inte varit för masken. Aldrig har jag fått så många samtal av oroliga kollegor heller. Rådande omständigheter. Men jag är bara förkyld inget annat. Nu ska jag ta tag i snorpappret, katten och mat. Jag måste ha mat.