Har spenderat helgen i Stockholm. Har fyllt år och stöttat/suckat över en som sprungit 5 mil. 5 mil är mycket. Så mycket att det knappt går att förstå. 5 km kan jag förstå. Inre Trehörningsjö till Trehörningsjö, det är 5 km.  Jag ska nog satsa på att bli duktig på 5 km i stället för 5 mil. Lite fåfänga är det också. Folk som springer långt tenderar att se ut som levande döda. Glömmer aldrig när jag åkte bil till Östersund för läge sedan. På en regnig E45:a möter jag människor som sprungit några mil vare dag ända från Italien. De hade kunnat få en roll i vilken Zombiefilm som helst. Inga problem alls.