En smal En tjock

 Vi tar två personer.

Person nummer ett  gillar att aktivera sig. Personen börjar träna lite seriösare och får ganska snabbt resultat, fett byts ut mot muskler och hållningen blir bättre. Person nummer ett behöver inte gå ner i vikt men vill ändå göra en förändring. Person nummer ett tycker att det här med träning är så kul att den kanske tränar varje dag. Person nummer ett kanske tackar nej till en bulle till kaffet. Personen tänker lite extra på vad den äter och kanske drar ner på alkoholintaget en aning. Att ”unna sig” blir för person nummer ett kanske ett glas rött och en chokladbit på lördagskvällen.

Hur ofta tror ni person nummer ett får höra ”-Är det verklig nyttigt att träna så mycket som du gör?” ”-Men ta en godis, va inte sån nu!” ”-Va!!! Ska du inte dricka?

Person nummer två bär omkring på 20-30 kg övervikt. Person nummer två har ”unnat sig” lite för mycket under flera år. Personen trivs egentligen inte med dessa kilon men har 1000 ursäkter till varför dom inte försvinner. Det är jobb, onda knän, barn, satan, gener, och allt där emellan. Person nummer två tycker det är lite för bekvämt att fara och äta middag på McDonalds. Person nummer två tycker ändå att hen gör så gott den kan. Man behöver inte titta två gånger på person två för att konstatera att denna riskerar att råka ut för sjukdomar relaterade till fetman.

Hur ofta tror ni person nummer två har fått höra. ”-Ska du verkligen äta det där?” ”-Borde inte du gör något åt din övervikt?”

Jag sätter 1000 spänn på att person nummer ett faktiskt har fått höra en sådan kommentar som nämnts ovan och att person nummer två INTE har fått höra sina.

Så här har vi två personer, en som lever ett friskt hälsosamt liv och som folk anser är lite sjuk i huvudet. Och en som sakta håller på att döda sig själv och det anser folk är helt normalt. Hur i HELVETE kan det bli så här?

Hur mycket kostar fetma skattebetalarna per år, i form av sjukvård och dylikt? Är det inte dags att sluta behandla de överviktiga med silkesvantar och faktiskt säga hur det är. Är jag hård? är jag orättvis? Vet ni vad, jag skiter i vilket. Jag är så trött att höra ursäkterna, jag är så trött på gnället. Att bli tjock är inget som plötsligt bara händer, det är nått du dagligen väljer att föredra. Sluta med det!

Annonser
En smal En tjock

7 reaktioner på ”En smal En tjock

    1. A skriver:

      Men folket vill ju inte höra ”sanningar” Jag skulle ju bli en enda stor talande skandal 🙂

  1. MY GOD ANNA. Har jag sagt hur mkt jag älskar dina texter?? om inte..

    FY FAN VAD JAG ÄLSKAR DET DU SKRIVER. länk till det här inlägget åker ut på min blogg ögona böj!

  2. Amen!!! Så sant! Och alla dessa ursäkter, har nog själv dragit en eller annan, men nä, man lurar ingen annan än sig själv, om ens det! Å bara nu under sista veckan då jag fått flow i träningen gått ner lite å känner att näe, jag behöver inte äta det eller det, tja då kommer kommentarerna som ett brev på posten ”Men du har ju tränat, då kan du ju unna dig” Eller du har ju gått ner lite, ska du inte smaka” Öhhh NEJ!!! Att det ska vara så provocerande att vilja vara nyttig, det trodde jag aldrig…

Kommentarer inaktiverade.