Och kanske dra varorna förbi lasern lite snabbare än en sengångare. I dag har jag kanske fått äran att bli expedierad av Sveriges segaste icakassörska. Paret innan mig hade en fullastad vagn och kassörskan tog sig an uppgiften genom att fästa blicken någon stans i fjärran och sedan lite slött få varorna förbi sig.  När det blev dags för min tur var jag inte ens värd att hälsa på. Hur dåliga dagar får man ha? Finskan på Kvantum i Luleå hade ju skällt ut en om man hade haft en sån dag.

Roligaste, damen som vinkade till en annan dam för att visa vars hon satt och helt plötsligt hade högsta bud på en kristallkrona.

Tråkigaste, uppköparna som köper allt man själv kan tänkas vilja ha.

Knepigaste objekt, ett brosch med nazitvibbar.  Det var ett hakkors som faktiskt kom upp i 1000 spänn.

Mitt köp, en samling monterade troféer. Fråga inte vad jag ska med skiten till men nu ligger de i alla fall nere i förrådet.

Är Pingstförsamlingens loppis på Tisdagar och lördagar. Folk köar innan öppningsdags och det är stört omöjligt att hitta en parkering, om man inte vill släpa sina fynd en ordentlig bit dvs. På loppisar finns alla typer av människor. Här är några exempel.

• Äldre tanter som samlar småprylar som ingen vill ärva.
• Trendmänniskan som hoppas på att hitta designprylen innan någon annan.
• Studenten som letar billiga möbler.
• Den ”medvetne” som menar att om man handlar begagnat så är det ju faktiskt inte konsumtion.

Å så jag. Jag som bara letar efter fina saker. Jag som står och fingrar på en hemmabyggd mosaikskapelse som nog är en spegel och som säääkert passar någonstans i hemmet 🙂

När jag ska unna mina blommor något extra så är det inte grönt gödningsmedel som står på tur, fast nog skulle det behövas, nä jag ger mina blommor en liten upplevelse i stället.  Jag försöker skapa en tropisk miljö genom att ställa ner de i badkaret och sen återskapa regnskog. Det gäller att först få upp lite ånga, gärna innan man tar dit blommorna eftersom det varma vatten tycks chocka vissa. Sen blir det till att stå med duschmunstycket och agera regn. Eftersom ingen av dem har klagat på behandlingen så gör jag detta ca en gång i månaden.

Hela gänget, två har trots min behandling dukat under i vinter, har ingen aning om vad som gick fel.

En garderobsblomma som enligt mamma är omöjlig att ta död på.

Än finns det hopp, kanske ska testa det där gröna?

När man står i kö eller går i mataffären så riskerar man ju att behöva lyssna och möta andra människor, inga kontigheter. Det jag tycker är konstigt är föräldrar som frågar sina barn vad dom vill ha. Jag har två exempel.

Ung pappa går på ica. I släptåg har han ett lite bylte på max 2 år. Framme vi lösgodiset böjer sig pappan ner och frågar – Vad vill du ha? Byltet tittar oförstående på sin far och börjar sedan planlöst irra omkring bland godiset.  Byltet pekar på det som ser giftigast ut och pappan går efter och plockar i. Varför frågar man? Är det inte bara att plocka i en påse och så är det bra, allt godis innehåller ju bara socker och färgämnen, skit samma vad det är för sort.

Exempel två. Jag står bakom en pappa med sina två döttrar ca 4 och 5 år på mcdonalds. Pappan säger till sina barn, -säg vad ni ska ha nu. Jag skämtar inte när jag säger att det tar ca 5 minuter för en av döttrarna att få fram vad hon vill ha. 2 hamburgare… utan bröd (gluten, å nä de ska inte ha glutenfritt bröd) senap åhhhhhh ketchup. Inte vanlig lök utan sådan där…åhhhhh vad heter det!!!! PAPPA VAD HETER DET? Torr lök! Sedan tappar dottern koncentrationen för hon får syn på munkarna i monter bredvid, hon vill ju ha en sådan i stället! Nä det går inte. Torr lök var det ja, morötter i stället för pommes. Vad ska du ha att dricka frågar pappan. Sprite, nä, fanta, nej nej vänta…cola NEJ jag vill ha chokladmilkshake. Å så var det bara den andra dottern kvar då som skulle gå igenom samma procedur. Grejen är att pappan står bredvid och stöttar sina döttrar i deras beställningar, han vet exakt vad de ska ha. Samtidigt blir han väldigt stressad över att det tar sådan tid.

Är det så viktigt att bekräfta sina barn eller vad är det frågan om? Känns som om jag har skrivit om detta förut men jag fattar fortfarande inte varför föräldrar frågar sina barn om saker de redan vet.