Om man har en dålig dag och tycker att livet bara allmänt är kasst, ja då ska man gå in och läsa Taxilandet. Man kommer inte att må bättre, långt därifrån, men man kanske får lite perspektiv på sina egna fjuttiga bekymmer. Bloggen skrivs av en mamma som ska dö. Hennes cancer har spridit sig bortom behandling och hon skriver bloggen till sin dotter. Som sagt, lite perspektiv.

Jag bar in lite ved i går. Staplade upp det i en hög bredvid kaminen och sen kom katten in och nös vilket fick hela vedhögen att kollapsa och rulla ut på golvet. Jag behöver en vedkorg. Surfade runt och hittade denna skapelse.

En betongskiva i botten och så några rostiga armeringsjärn. Det här ser ju ut som något en barfota Ernst skulle ha kunnat snickra ihop på 5 minuter. Gissa vad denna lilla skapelse kostar? 6.875 kr. Helt jävla sjukt. Ok nu ska jag inte säga nått, har man pengar och vill köpa en vedkorg  för 6875 kr som inte har något tungt designnamn bakom sig och som kostar 100 spänn i material och lite svordommar att sätta ihop själv så får man göra det. Jag löste mitt vedbekymmer på detta sätt. Enkelt, billigt och inte alls så fult.

Sitter och läser igenom den senaste månadens hjärtesorg hos En gammal gård och blir lite ledsen. (Bloggläsandet under sommaren har varit magert och då missar man mycket) och så tänker jag på förra lördagens bröllop. Jag och Sofia sitter på trappan och konstaterar att det är inget fel på oss. Vi är social, trevliga, lätta att tycka om och vi är inte fula som stryk. Men ändå är vi ensamma. Ensamma med våra djur. Jag har lite gett upp hoppet. För att träffa någon måste man gå utanför dörren och vara social. För att träffa någon kan man inte tycka att en helkväll är när man får tända eld i spisen, sitta i soffan med katten i knät och se på tv. Haha, fast jag trivs ganska bra ensam det är som ett jävligt enkelt liv att leva.