I dag på jobbet kom Thomas och ville ha råd om en kamera. Han skulle köpa nytt och jag gillar att dela med mig av de stackars kunskaper jag har.  10 sekunder efter Thomas gått så ringer mobilen. 090-nummer vilket betyder Västerbotten och Umeå. Mannen på andra sidan är reklamgubbe som vill ha några foton tagna i Dorotea. Han undrar om jag kan göra det.

– Jag bor inte i Dorotea längre!

– Bra för dig!

-Jepp, bra för mig!

Jag hänvisar honom till en annan med kamera i Dorotea och han tackar så för hjälpen. Nu till en fråga. Håller de på att bygga om busstationen i Dorro eller nått för annars kan ju den inte vara mycket att göra reklam för?

Är det något jag blir avundsjuk på så är de dom som ser ut att ha bekymmersfritt hår. Med bekymmersfritt menar jag de som  kan göra av fan som helst med håret och det ser bra ut.  De kan i princip inte bry sig och det är ändå helt ok. Eller… det ser ut som om de inte bryr sig. Sen kan de ju ha stått och fönat i en timme för just den looken men jag är ändå avis.  Mitt hår ser för tillfället ut som ”hej kom och hjälp mig” Uppklippet är lite för långt, själva håret är lite för kort. Luggen är nånstans mittemellan.  Jag tycker detta är konstigt, det var typ en månad sedan jag klippte mig. Nu var hon som klippte mig praktikant och inte en riktig frisör men jag tycker inte det ska göra någon skillnad. Eller så gör det det, det kanske ändå handlar helt om självförtroende, praktikanten tvekade när hon klippte mig. Det är nog därför det gick åt h-vete.