Julefrid

Jag läser att vissa redan har börjat planera julen och varför inte? För många är det den i särklass viktigaste högtiden på året. Julen var oerhört viktig för mig också fram till år 2010. Vi la inte så mycket krut på presenter till födelsedagar utan (mamma framför allt) la allt krut på julen. Även om man var 25 år gammal så fanns det löjligt mycket presenter under granen.  Vi klädde alltid granen dagen innan och den hade bara ljus och röda kulor i sig. Mammas gamla glaskulor skulle alltid hänga längst upp så att inte katterna kunde få tag på dem. Föll de i golvet så gick de sönder precis som de gör i kalle ankas jul. Katterna fick plastkulor att leka med. Vi eldade alltid för mycket i öppna spisen och lagom till Svensson Svensson var det olidligt varmt i vardagsrummet.

 2010 var året mamma blev sjuk och samtidigt som merparten av befolkning satt bänkade framför Kalle så gick jag genom dörrarna på Psyket där mamma låg inlagd. Om jag minns rätt så var hon den enda patienten där, alla andra knäppgökar hade fått åka hem för att fira jul men mamma var för sjuk. Vi öppnade presenter, spelade kort och åt pepparkakor. Och så grät vi, mamma över kaoset i hennes huvud och jag över situationen.

 Året efter blev bättre men förväntningarna på julen har i vår familj skruvats ner till ett absolut minimum. Huvudsaken är att det finns något som liknar en gran och att det finns något som kan liknas vid julmat på bordet. Kanske står det en tjock porslintomte i ett hörn. Det är inte så viktigt längre. Huvudsaken är att vi får va tillsammans vår lilla familj. Allt glitter, pyssel och presentpapper spelar ingen roll alls. Saken är den att jul i vårt hem aldrig kommer att bli som det var före 2010 så vi tar det lite som det kommer. Det är ganska skönt, att ta det som det kommer, julen är som vilken helg som helst fast med mer mys.

Annonser
Julefrid

2 reaktioner på ”Julefrid

  1. elsy skriver:

    Du skriver sakligt å så klokt ibland(inte alltid)å de här senaste får mej att bli alldeles ljummen i själen.Kram på dej

  2. Åh, gråter lite då jag läser om det. Det är så overkligt vad sjukdomar kan göra med människor och hela familjer. :´( Men du kommer nog kunna skapa en egen slags ny jul i sinom tid. Jag brydde mig inte så mycket om julen förrän jag fick barn märker jag, nu lägger jag (som din mamma?) allt krut på att de ska få känna stämningen trots att det är ett jättejobb. Vore jag själv, utan barn, föräldrar och syskon skulle jag nog bara ta en ridtur och äta choklad i min ensamhet.

Kommentarer inaktiverade.