”-Hur lyckades du få det jobbet? Du sitter ju bara där och ler och ingen vet ju egentligen vad du gör?” Jag frågar kollegan som till utseendet ser ut som en Monchichi.

– Jag är ju lite av en aktie säger han, jag har byggt upp en bubbla runt omkring mig och nu hoppas jag att den inte spricker.

Allt detta är ju ett enda stort skämt, allt från vår konversation vid lunchbordet till Monchichi-kollegans nya jobb som egentligen innebär att han behåller sina gamla arbetsuppgifter men flyttar tillbaka till den avdelning som han satt på för 6 månader sedan.

Men det där med aktier fastnade. För visst är det lite så? Män är ju bra mycket duktigare på att sälja in sig själva än vad vi kvinnor är. Ett lite bättre självförtroende resulterar i lite bättre lön och lite bättre arbetsuppgifter.  Sedan är det nog en och annan övervärderad bubbla som vandrar omkring där i företagen också. men så länge inget spricker så är det ju lugnt.

Nu är ju guld en liten dålig jämförelse  men jag tänker på värdet. Guld har ju alltid varit värt någonting och legat ganska stadigt i värde genom tiderna. Det är först när man upptäcker att guldet kan användas till nya saker och när det då blir brist som värdet ökar lite. Vi är lite mjuka men hyfsat stabila.

Den här radiosketchen tycker jag slår huvudet på spiken lite.