Romantiska tankar om en gräsmatta

I vintrast kunde jag sitta och drömma om soliga sommardagar och min uteplats. Jag skulle ha en egen gräsmatta, fantastiskt.   Jag skulle kunna vara ute i solen och pyssla med min gräsmatta. Jag fick ju ärva den suspekta grannens gräsklippare så den saken var ju klar. Den suspekta grannens gräsklippare kom med ungefär 3 suspekta instruktioner om hur man startade den. Nu ska jag berätta en sak om den där gräsmattan, den växer. Inget annat växer i denna kyla förutom gräsmattan.  Den suspekta grannens gräsklippare startar, ibland. När man har pillat lite på gasvajern, lutat den 5 grader åt höger och dragit sig svettigt i startsnöret, ja då startar den, ibland. Jag brukar ställa mig i den i kvällssolen och stirra ner på de gula maskrosorna som ploppar upp lite här och där och tänka – om det är så här att ha tomt då vill jag fan inte vara med längre, det varvas med tankar på att bara låta det växa.

Romantiska tankar om en gräsmatta