En morgon vaknade jag just till den låten I say hey baby, take a walk on the wild side. Grym pepplåt kl 06:00. Ingenting kan riktigt gå fel när man sedan går och nynnar dudu dudu dudu du duuuuuu. Sen kan jag inte höra låten utan att tänka på två gröna päron.

I morse vaknade jag inte alls! När min chef ringer och jag använder hälsningsfrans – Helvete också! så inser man att man aldrig kommer att bli någon stjärna direkt.

Ok nu måste ju jag dra upp detta till ytan igen. Detta om Plättar och pannkakor. Det sista jag och Sofi suckar över innan jag far där i från är det där om idioter som säger plättar om pannkakor.  När jag kommer hit och tittar i kommentarerna ser jag detta. ”Hallå, är du inte norrlänning? Plättar är det ju!” Nä det heter det inte, det heter pannkakor. Någonstans uppe vid Skellefteå går det en gräns. Vi kan kalla den pannkaksgränsen! Ovanför denna gräns så kallar man pannkakor för plättar och ”plättar” för ”småplättar” I min värd, där solen går upp i öst och ner i väst, så är det så här: Plättar är små och steks i en plättlagg. Pannkakor är väsentligt större och steks i en pannkakslagg och till sist så har vi ugnspannkaka som görs i långpanna i ugnen.  Slut.