En gång per år brukar jag få en sådan där förkylning som innebär att man ligger i 2 dagar och så blir man frisk sedan. Så när jag fick gå hem från jobbet i måndags, guuud vad det känns länge sedan, så tänkte jag att det är bara till att gå och lägga sig och knapra Alvedon. Onsdag kväll var jag feberfri och så skulle den förkylningen vara över för den här gången. Gick till jobbet på Torsdag, skulle jag aldrig ha gjort. På fredag känner jag att detta är fan inte bra. Är hemma. Chefen som undrade om jag inte var på jobbet lite för tidigt dagen innan fick säkert sina fiskar varma.  Ja ja fredag i alla fall. Jag snyter mig och det slår ett sådan där härligt lock för örat, locken brukar ge med sig efter ett tag men inte detta. Noooo jag har fått öroninflammation.  I dag har jag i alla fall fått träffa en jourläkare och nu äter jag penicillin. KUL!

Klippt lugg. Lång Lugg. Kommer väll ta ca en vecka innan jag står där i badrumsspegeln med en slö sax och försöker få ordning på stråna.

95 riksdaler kostar det att gå på bio. Dyrt säger jag men man går ju inte så ofta. Sen fattar jag inte vad som hänt, har sf sålt sin själ så billigt att de måste köra över filmens starttid med 15 min reklam? Börjar filmen 21:15 behöver man absolut inte släntra in fören vid halv tio. Men i vilket fall… här är 2 filmer jag kan tänka mig att se, kanske på bio.

Varje gång jag väljer att trycka på den gröna knappen och ta mina pantpengarn själv i stället för att trycka på biståndsknappen känner jag mig som en blekfet snål smålänning. Jag har fan betalt för panten klart jag ska ha pengarna tillbaka! Å andra sidan så bidrar jag väll inte tillräckligt  till de nödställda. På Pa’s (ICA Kvantum) har de ingen biståndsknapp! Bara en grön.  Så för att att lindra min biståndsångest pantar jag numera bara på PA’s. Har inget val än att trycka på den gröna knappen och få mina 24:50 i pant.