Nyttan med Kon

Kon är ett husdjur… Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men
det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor… Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre
sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet… Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen… Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra sidan, är det bara
hår… Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur… men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben… Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne… Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i
tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket.

Fick denna fina skrift i min mejl idag. Förstod det som att det är en uppsats skriven
av en mellanstadieelev.  /V

En övergiven strand och en gammal rostig bro, det var vårt mål för kvällen

Många bilder blev det och efter nån timme var det dags att fara hemåt…
ha de’ /A

Jag har i tidigare inlägg uttryckt min fascination för den oumbärliga bokstaven o och de fantastiska o-orden. Förstå då min lycka när jag idag hittade den här listan upphängd vid vår ekonomiansvarigas arbetsplats. /V

Titta vad jag sprang på. Den ociviliserade "norrlänningen" – en studie om social kategorisering och stereotyper. Ja man kan visst skriva uppsatser om allt.. Någon som orkar läsa? /V

Igår fick jag ett mail från J med denna historia

Norrländsk dödsannons

Det bar sig inte bättre än att Alfred från Hebbersliden hade avlidit

och lämnat sin fru Alma.

Som brukligt så skulle det annonseras I lokaltidningen, så Alma

ringde annonsavdelningen för att meddela det inträffade.

Följande samtal utspelade sig:

Alma: Ä re annonsavdelninga?

Tidningens annonsmedarbetare: Jo, det stämmer.

Alma: – N’ Alfre´ä dö

Medarbetaren: – Jaha, och nu vill ni sätta in en dödsannons förstår jag.

Alma:- Tschuu (visslade inandning, norrländska för ja)

Medarbetaren: – Och vad vill ni att det ska stå I annonsen då ?

Alma: – N’ Alfre´ ä dö.

Medarbetaren: – Och vad vill du att vi ska skriva mer I annonsen?

Alma: – Inge mejr, för hel vål se dyrt om je skriv na mejr. He ä int

lönnt å lägg ut na i onödan.

Tidningens medarbetare funderade en stund och kom fram till att det >nog skulle bli svårt att övertala denna dam till att skriva något

mera i annonsen, så efter övervägande så sa han till

Alma: – Du får tre ord till gratis. Vi bjuder på dem.

 Alma funderade några sekunder och sa sedan:

Ja, isåfall se vill je att he ska stå: Skoter till salu!

Historien är väll så där egentiligen, jag skrattar dock… men J’s fråga var Vem har skrivit det egentligen? En norrlänning? En Mellan svensking? Vem är det mest förolämpande mot ? Jag tror inte att vi norrlänningar tar illa upp av sådana här historier inte häller av denna som vi hade på bloggen för ett tag sedan…
jag har fått för mig att man kan driva ganska långt med Norrlänningar och deras sätt innan vi faktiskt tar illa upp.