Igår fick jag ett mail från J med denna historia

Norrländsk dödsannons

Det bar sig inte bättre än att Alfred från Hebbersliden hade avlidit

och lämnat sin fru Alma.

Som brukligt så skulle det annonseras I lokaltidningen, så Alma

ringde annonsavdelningen för att meddela det inträffade.

Följande samtal utspelade sig:

Alma: Ä re annonsavdelninga?

Tidningens annonsmedarbetare: Jo, det stämmer.

Alma: – N’ Alfre´ä dö

Medarbetaren: – Jaha, och nu vill ni sätta in en dödsannons förstår jag.

Alma:- Tschuu (visslade inandning, norrländska för ja)

Medarbetaren: – Och vad vill ni att det ska stå I annonsen då ?

Alma: – N’ Alfre´ ä dö.

Medarbetaren: – Och vad vill du att vi ska skriva mer I annonsen?

Alma: – Inge mejr, för hel vål se dyrt om je skriv na mejr. He ä int

lönnt å lägg ut na i onödan.

Tidningens medarbetare funderade en stund och kom fram till att det >nog skulle bli svårt att övertala denna dam till att skriva något

mera i annonsen, så efter övervägande så sa han till

Alma: – Du får tre ord till gratis. Vi bjuder på dem.

 Alma funderade några sekunder och sa sedan:

Ja, isåfall se vill je att he ska stå: Skoter till salu!

Historien är väll så där egentiligen, jag skrattar dock… men J’s fråga var Vem har skrivit det egentligen? En norrlänning? En Mellan svensking? Vem är det mest förolämpande mot ? Jag tror inte att vi norrlänningar tar illa upp av sådana här historier inte häller av denna som vi hade på bloggen för ett tag sedan…
jag har fått för mig att man kan driva ganska långt med Norrlänningar och deras sätt innan vi faktiskt tar illa upp.