Reflektion: Den Svenske gubben (50+) har investerat i en smartphone och dessutom blivit dyngdryg på köpet.

Detta utspelar sig i bussen som kör vi som åker med lite mindre kända flygbolag ut till själva flygplanet. Bussen är full, det står tre 50+:are precis innanför bussdörren och de stirrar ner i sina telefoner.  Sista att stiga på bussen är en gammal man med käpp, det tar stopp för honom vid telefongubbarna. Han är som omringad och tar sig ingenstans. Å ingen av männen kan ens tänka sig att titta upp från sin telefon och kanske hjälpa den gamle till en sittplats  som är ledig. Innan jag får ett totalt psykbryt på detta beteende så är det en kvinna som tar sig fram i bussen. Hon sätter en klockren armbåge i sidan på en av telefonmännen och greppar tag i den gamle och sätter honom på en plats.

4 dagar senare, på samma jävla buss men nu ska vi från flyget till terminalen. När jag kliver in i bussen så är det ganska fullt. Folk står redan och en mamma försöker jonglera sin bäbis rätt där i famnen. När jag väl är på så ser jag honom. En man på 50+. Som stirrar ner i sin telefon. Som sitter längst ut på ett 2+2 säte, dvs det är 4 säten som är vända mot varandra.  Jag gör ju det enda rätt, dvs bökar mig in på sätet innanför honom på det mest obekväma sättet jag kan komma på. Ber om ursäkt för obehaget gör jag också. Högt och tydlig.  Sen sitter jag och stirrar på honom de minuter det tar för bussen att åka in till terminalen.  Made my day 🙂

Kommer alldeles för tidigt till flygplatsen. Får checka in och så men det är väldigt dött. I säkerhetskontrollen är det alldeles tomt. – Hej och välkommen säger en av vakterna glatt. Hej säger jag försiktigt. Väl i terminalen är det tomt. Jag är ensam. Min första tanke är att jag har tagit fel dag. Det går inte några flyg! Tjejen i kassan på espresso house förklarar att det är en lucka i avgångarna. Min avgång är typ den första på eftermiddagen. Nu sitter jag och läser.

Kunde vi inte fått en fruktkorg i stället

Kollegan säger detta medan han tittar på det enorma påskägget fyllt med godis som ett företag skickat till oss.  Ja hade vi inte kunnat få en fruktkorg i stället? På vår lilla avdelning har vi en diabetiker och en som inte äter godis alls så det blir väldigt mycket delat på ganska få. Tack och lov så är jag ledig i morgon vilket innebär att jag missar påskbakelsen.

Träningen går super. Jag håller mig till schemat. Det enda nu är att jag har en sjuk värk i en skuldra och axel. Den här värken har varit återkommande i flera år och blir bättre när jag tränar. Det är timmarna framför jobbdator och det faktum att man kanske inte sitter som en mönsterelev som ställer till det.