Reflektion: Den Svenske gubben (50+) har investerat i en smartphone och dessutom blivit dyngdryg på köpet.

Detta utspelar sig i bussen som kör vi som åker med lite mindre kända flygbolag ut till själva flygplanet. Bussen är full, det står tre 50+:are precis innanför bussdörren och de stirrar ner i sina telefoner.  Sista att stiga på bussen är en gammal man med käpp, det tar stopp för honom vid telefongubbarna. Han är som omringad och tar sig ingenstans. Å ingen av männen kan ens tänka sig att titta upp från sin telefon och kanske hjälpa den gamle till en sittplats  som är ledig. Innan jag får ett totalt psykbryt på detta beteende så är det en kvinna som tar sig fram i bussen. Hon sätter en klockren armbåge i sidan på en av telefonmännen och greppar tag i den gamle och sätter honom på en plats.

4 dagar senare, på samma jävla buss men nu ska vi från flyget till terminalen. När jag kliver in i bussen så är det ganska fullt. Folk står redan och en mamma försöker jonglera sin bäbis rätt där i famnen. När jag väl är på så ser jag honom. En man på 50+. Som stirrar ner i sin telefon. Som sitter längst ut på ett 2+2 säte, dvs det är 4 säten som är vända mot varandra.  Jag gör ju det enda rätt, dvs bökar mig in på sätet innanför honom på det mest obekväma sättet jag kan komma på. Ber om ursäkt för obehaget gör jag också. Högt och tydlig.  Sen sitter jag och stirrar på honom de minuter det tar för bussen att åka in till terminalen.  Made my day 🙂