Jag och Vera är ju som ni kanske märkt bekanta med varandra. Vi har många gemensamma intressen men en av dem är Television. Eller rättare sagt amerikanska tv-serier som sänds i televisionen. Jag kan fortfarande med värme minnas våra Lost kvällar då vi förutom att se på lost också räknade ut hur mycket rent fett man fick i sig av en påse chips och 3 dl gräddfil (Dippmixen är väldigt försumbar i uträkningen). Lost gav vi upp när det blev för svårt. När jag var uppe i nyår så upptäckte vi att vi har blivit beroende, på var sitt håll, av en tv-serie igen. Nu är det Chuck vi tittar på. En supernörd som ofrivilligt har hela världens hemligheter i huvudet. Har ni missat denna så skynda att …ja ni vet vad …innan …det är för sent /Anna

Men va fan är det nu då! Jag hade skrivit världens brev och nu fungerar det inte att klistra in. Ctrl C Ctrl V ska det va så jävla svårt. Jag återkommer. /A

Vera säger: Stopp! Jag säger: Vilken grej!
Borgvattnets prästgård med ”tillbehör” är till salu. Det spökar där, huset är hemsökt. Tillbehören är 120 ha skog, livsmedelslokal och mindre stall. Vad kan det kosta? 2 miljoner? 2,5? Vill ha, vill ha 😉 /A

Anna verkar spotta ut affärsidéer där i Dorotea. Detta trillar in här under eftermiddagen:
Ska vi inte starta ett kominerat vandrarhem/cafe ute i obygden någonstans och så har vi en slogan som går så här: "Man behöver inte vara död för att få vila i frid"

Ja. Jo svarar jag. Vi blir ju ändå hopplösa, arbetslösa, menlösa snart. Och får detta tillbaka:
Jag tänker mig en skog med lite stugor utplacerade, ett slags Rehab för själen. Vi säljer in det norrländska lugnet och tystnaden. Erika kan få slå upp sitt skogsgalleri där också. Man skulle fått köpa klubbviken

Fortfarande. Visst. Jag är öppen för mycket. Men när hon nu börjar hon komma in med idéer om att köpa spökprästgårdar. Då måste jag säga stopp. /V