Anna verkar spotta ut affärsidéer där i Dorotea. Detta trillar in här under eftermiddagen:
Ska vi inte starta ett kominerat vandrarhem/cafe ute i obygden någonstans och så har vi en slogan som går så här: "Man behöver inte vara död för att få vila i frid"

Ja. Jo svarar jag. Vi blir ju ändå hopplösa, arbetslösa, menlösa snart. Och får detta tillbaka:
Jag tänker mig en skog med lite stugor utplacerade, ett slags Rehab för själen. Vi säljer in det norrländska lugnet och tystnaden. Erika kan få slå upp sitt skogsgalleri där också. Man skulle fått köpa klubbviken

Fortfarande. Visst. Jag är öppen för mycket. Men när hon nu börjar hon komma in med idéer om att köpa spökprästgårdar. Då måste jag säga stopp. /V