Jag har spenderat helgen nere i den kungliga huvudstaden och jag har åkt tåg. Vi svenskar är ju födda med något romantiskt  grus i ögonen och ser gärna inte vår egen skit. I Sverige är det fräscht och fint. Om man dock gnuggar ögonen en smula och börjar titta så är det ganska slitet och skabbit. SJ’s tåg är inget undantag. Det är skitigt, slitet, nedklottrat och allmänt snuskigt.  Man vill bada i klorin efter en dag i sunket.  På väg hem till den rena skogen sitter jag och läser den här krönikan i expressen.  Jag är inte pendlare och inte stockholmare men det lilla jag upplevt i helgen får mig att nicka instämmande.   Stackars människor.

Här uppe finns det inga tåg, järnväg men inga tåg. Bensinen kostar 12nånting och det är 18 mil till närmaste H&M. Jag kan ta det, jag håller käften och fyller bilen, ger fingret åt varenda jävla miljöpartist och är tacksam att jag inte varje dag behöver åka med SJ. Statens järnvägar skulle lika gärna kunna vara satans järnvägar.