För en vecka sedan valde en arbetskamrat att avsluta livet. I går valde hans föräldrar att stänga av respiratorn. 22 år gammal och det är inte värt det längre.  Sånt blir så ogripbart, hur mycket man än försöker förstå så går det inte. Så i dag sörjer vi (vi är flera) grabben vid frukostbordet, fotokompisen och en riktigt bra arbetskamrat.