Att mamma inte kommer att bli frisk igen det får man acceptera. Det kommer bli vårdplats på något lämpligt hem för henne. Det är bra att hon får vård för det är nämligen en av hennes små rädslor att hon inte ska få hjälp. Så allt är bra men gud förbannat vad jag sörjer min mamma. Jag sörjer över skitsaker. Kanelbullar, båtturer, vassa kommentarer. ” Flytta på dig, låt mig ro, du kan inte” Det är så många ”sista gånger” som man aldrig fattade var sista gången. Å det är svårt att acceptera, att man har gjort saker med mamma för sista gången. Så i dag är en sådan dag…då jag sörjer över obakade kanelbullar.
4 reaktioner på ”Det går bra att sörja”
Kommentarer är stängda.
N som i Norrland 
Hej Anna!
Det är så svårt när det händer ens närmaste nåt, känns så orättvist. Jag kan inte säga att jag vet hur känns men vet att det är tufft för dej o Gunnar nu.
Du kan bara glädjas åt alla fina minnen som du har, dom kan ingen ta ifrån dej.
Stora, varma styrkekramar
Många styrkekramar till dej Anna.Vi får stötta varandra vi alla som finns runt Irene,men de e jobbigt.
Hej igen!
När jag läser min kommentar verkar det inte som jag saknar. Men åh, vad jag saknar bl.a. telefonsamtalenmed Irene. Hon står mej nära. Kram
Tack både Eivor och Elsy. Jag ska ta och åka hem nästa helg och hälsa på och umgås lite. Blir nog bra det.