Nu ska jag ge SVT ett tips, helt gratis. Rigga upp några kameror i vårt öppna kontorslandskap och efter några veckor kommer ni att ha material som skulle skicka Jakten på Julia till  ny sändningstid på tisdagar kl 23:00. I dag var precis som vilken dag som helst.

-Hallå vem pratar jag med? Jag tittar upp på min smått förvirrade kollega som tittar manande på mig. Jaha tänker jag, du har ju pratat med dig själv i 10 minuter så vem fan du pratar med nu kan ju inte jag veta.  Blicken och rynkan mellan ögonen tyder på att jag borde vara uppmärksam då det säkert är mig han har pratat med.  Sedan säger han nått som jag inte minns vad det var och sen blir det tyst. Det var säkert viktigt det han sa. Ska man få min uppmärksamhet dessa dagar måste man gå runt till min arbetsplats och bända bort händerna från space och sedan vrida mitt huvud bort från skärmen. Det är total kortslutning just nu.  Jag hummar när folk tilltalar mig, jag hummar när folk inte tilltalar mig. Sen svär jag en massa också.  Det blir nog bra till slut.