Jag skulle inte anställa mig

I fredags var jag på en anställningsintervju för ett företag modell gigantisk.  Jag sökte detta jobb under den tiden jag var varslad och tiden gick och förändrades men jag bestämde mig ändå för att hänga med så länge jag fick. Ju mer jag tänker på fredagen desto sämre gick det.  Nervös och med för lite sömn blev den 1 och 30 minuter långa intervjun en enda minneslucka. Nu börjar jag varva ner och ju mer jag minns desto sämre tycker jag att det gick.  Sedan kan jag helt ärligt säga att jag inte vet vad jag ska göra när jag får besked om eventuellt jobb eller inte.  Får jag inte jobb så är ju saken ganska klar, jag vet vad jag har här i Dorotea och det livet är faktiskt inte så fel.  Företaget modell gigantiskt var faktiskt ganska skrämmande att få presenterat för sig.  Det är så stort att det nästan inte går att ta på.

Jag tror att jag är lite höstdeppad, elak och missunnsam känner jag mig. ”-vad kritisk du är” sa Vera till mig i helgen å hon hade rätt. Nä, det är dags att kamma sig och ta tag i sig själv. Försöka vakna med inställningen att detta blir en bra dag.

Annonser
Jag skulle inte anställa mig