Dalälven, hur tänkte man då?

Säkert har det någon slags historisk bakgrund och anledning, men har fått ännu starkare känsla för att gränsen för Norrland borde ändras. Det här med Dalälven, kan omöjligt vara rätt.

För inget ont om Gävle, (vem kan motså en plats som doftar kaffe och godis?) men inte är det en norrländsk stad. För i april ska Norrland inte erbjuda sommarvärme och gröna gräsmattor fyllda med tussilago, blåsippor och andra blommor jag inte kan namnet på. I april ska det finnas is på vattnet. Och språket. Det där halvkäcka smågnälliga var då inte norrländska. Att staden sedan på många sätt sedan säljer in sig med slogans som "bara 1 timme och 22 minuter till stockholm c" gör ju inte att känslan av norrland blir starkare, snarare ger det en intrycket av att befinna sig i en förort till Stockholm. 

Därför vill jag dra om gränsen. Och jag efterlyser härmed även ett Mellanland. Borde väl passa in bra i lagomlandet Sverige? /V

Dalälven, hur tänkte man då?

Nu jävlar får det vara nog!

Hur lång kan en vinter vara? Våren kom hit en sväng, jo då det gjorde den. Det töade och var varmt och det kom till och med en liten regnskur. Sedan frös det, – 20 på mornarna. Vet ni vad som händer med vägarna när det först töar och sedan fryser? Jo det blir is! Hal is! Det har varit is i snart 3 veckor. – ja men dom sandar väll? – Nä va fan ska man göra det för när det snart är vår! Det blir ju bara dubbelt arbete att först sanda och sedan måsta sopa upp skiten.

"-Åhh det är så härligt att bo i Norrland för att man har riktig vinter."  Vilket skitsnack!
Det här inlägget publicerades 2/11 och då hade den första snön kommit. 5 månader. 5 månader med snö och det är inte slut än. Jag tror jag har D-vitaminbrist och att det påverkar mitt humör. Sedan halkade jag på väg hem i går också, kan ju ha något att göra med min bittra ton. /A

Nu jävlar får det vara nog!

Ett öppet brev.

Det är lurigt väder nu. När man sitter inne och tittar ut ser det ut att vara soligt vårväder. Väl ute håller man på att frysa låren av sig. Och nu gör jag så där som man gör när man inte vet vad man ska prata om. Diskuterar vädret.

Anna. Det här går inte. Har vi verkligen tömt ut alla samtalsämnen? Är vi tomma på ord? Vad är det som händer? Vad hände med kämparandan. Heja Norrland? Köp blåbär! Alltså. Du förstår säkert vad jag menar? Jag är besviken. På oss. På Norrland. På Sverige. Är det lågkonjukturen? Eller vinterdvalan? Eller? Vad krävs för att väcka denna blogg till liv? /V

Ett öppet brev.

Motgångar och mirakel

Har skrikit, hoppats, svurit, suckat. Kan bara konstatera att det inte var Norrlands afton vad gäller slutspelshockeyn.

Kan även konstatera att det är som mamma brukar säga; det som inte är stulet kommer fram. Detta efter att ha återfunnit den försvunna julklappen till min bror i en kasse, i kassen där jag samlat metall och kartong. Den dök upp nu när jag äntligen förde allt till soprummet. Hur hamnade den där?? Mycket märkligt. Kanske ett litet vardagsmirakel?

Hoppas nu på samma mirakel för Luleå hockey. Och inte minst Skellefteå. /V

Motgångar och mirakel

Mitt huvud är fullt av döingar

Börjar misstänka att jag utsatt mig för alldeles för hög dos av serien Bones de senaste dagarna. Mina drömmar är fyllda av skelett och halvruttna lik. Jag omges av brott och förbrytare. Dialogerna är kvicka och på engelska. Det skulle kunna tas för mardrömmar. Men till på köpet har jag matats så mycket med detta i vaket tillstånd från tvn att jag inte ens blir äcklad eller rädd. Dags att byta feberunderhållning kanske? /V

Mitt huvud är fullt av döingar