Någonstans så vänder det.  Till slut så rinner det över och man tänker –nu får det vara nog! Jag har haft bättre vintrar än denna.  Högt upp på min missnöjespost var flytten till Hästsko. En alldeles för stor och kall lägenhet längst uppe i skogen. För mycket plats att fylla och för många hål i tapeterna.  I snart 6 månader har jag bara gått omkring och stängt dörrar. Kasta in grejerna och stängt dörren så slipper man se.  Dörrarna är också fulla med hål.

I går hände nånting. Lägenheten var plötsligt inte för stor, för mörk och för kall. I går var den ljus, luftig och varm.  I går började jag planera vilka blommor som skall hamna längst de röda ytterväggarna.  Det blir solrosor. Jag fick nog. Pang! Det kommer att bli så fint.  Hästskovägens finaste ytterväggar.

För några månader sedan satt jag med en relativt ny vän och hon sa -Jag ska sluta tycka synd om mig själv och börja vara bäst! Jag säger det också. Jag ska sluta tycka synd om mig själv och börja vara bäst.

Det handlar lite om vars man tänker skaffa stuga. Havet eller bergen? Jag gillar bergen. Tack för mig.