Det är inte hundarna, det är ägarna det är fel på

Med tanke på mitt förra inlägg så är dagen händelse rätt så komisk.  Det finns något jag finner helt oacceptabelt och det är hundar utan kontroll.  Jag vill inte att en hund kommer fram och hälsar på mig utan att jag har gett något sort godkännande om att detta är ok. Hundar jag känner och som känner mig, visst det går bra, men vill inte jag hälsa ska jag inte behöva göra det.  Detta gäller oavsett storlek på hund. I dag besökte jag systemet, verklighetsflyktens apotek, när jag kommer innanför dörren kommer en liten jävla hund mot mig. Hunden är en blandning mellan gud vet vad och skabbräv. Ignorera, är det enda jag tänker. Om jag bara ignorerar helvetet så bryr den sig inte. En nanosekund senare har jag 2 tassar som vilar på mitt lår. Jag stirrar det elakaste jag kan och får bara ett ivrigt svansvickande till svar. Jag gör en sparkrörelse i slowmotion och byrackan hoppar ner från mitt ben. Jag får en blick av hunden som tyder på att den har blivit grovt förolämpad av mitt beteende.  Jag känner mig grovt förolämpad av hundens beteende och söker efter idioten som kan tänkas vara ägare till skabbet. 2  Ansvarig tanter  står  vid likörerna och är alldeles för intresserade av Baileys för att ha noterat det övergrepp jag just har blivit utsatt för.  Jag tittar ner på mina ben och ser 2 tydliga jordiga tassavtryck . Nu är det väldigt nära att jag ställer till med en scenen. Men galningen på hästsko är något jag inte kan leva med att vara.  Jag ställer inte till med en scen. Jag ställer mig i kön och väntar på min tur. Under de minuter jag står där så skäller hunden, den springer bakom disken och den ” hälsar” på andra kunder. Allt med ägarens goda min.

I min värld tar man över huvud taget inte in en hund på systemet eller någon annan butik för den delen.  Sen verkar det finnas magisk regel för mindre hundar, att det inte spelar någon roll vad de gör.  Satan va förbannad jag var. Ni som känner mig vet. Jag hade god lust att lugga kärringen när hon till slut gick ut med hunden.

Det är inte hundarna, det är ägarna det är fel på

Mooseum

Vi har även nöjet att visa älghornet som var Europas största fram till 1982

En liten känsla i magen säger att jag bara måste besöka detta ställe. Europas största fram till 1982 ! VA! Utan tvekan, mooseumet hamnar på listan över ställen att besöka  innan jag dör.

Mooseum

Lokala Nyheter

Måste säga att hon på Jämtlands nyheter faktiskt visade på stor humor i kväll.  När nyheterna är på väg mot sitt slut meddelar hon att Jämtland har fått en ny sevärdhet. Förutom Åreskutan och storsjöodjuret så finns nu också, hon lutar sig fram och säger – Håll i er nu, ett älghornsmuseum! Hon ler ett gigantiskt leende och önskar oss god natt. Ett älghornsmuseum, äntligen.

Lokala Nyheter

Ett syrligt monster i hjärtat…

…och en eldsvåda i hjärnan.

0,4 % har mitt kära fack garanterat mig i löneökning i år.  Jag satt och fantiserade ihop ett brev till facket där jag skulle fråga om inte de där kronorna gick att skänka till sagda fack som en liten morot för kommande avtalsperiod.

…sen så går det inte att släcka det som brinner i huvudet med ett redigt glas whiskey. Nu vet jag det. Whiskey gör att man kräks, ett geni blir man bara tillfälligt.

Ett syrligt monster i hjärtat…