Förvirrad konstruktör/Projektledare på dagen och bekymrad träningsinstruktör på kvällen. Det kan väll sammanfatta mig just nu.

Mitt andra jobb, som bara ger betalt i nöjet av att få hjälpa och träffa människor, gör mig ibland förtvivlad. I går blev det så tydligt hur olika unga kvinnor och unga män agerar på gymmet. De unga kvinnorna har kul. De lyssnar och tar till sig. De utmanar varandra och hejar på den andre som gör övningen. De har lyssnat så pass på en genomgång att de gör saker och ting tekniskt korrekt och de håller sig på en nivå som passar.

De unga männen, vi pratar under 17 här, är en annan historia. Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att de inte ska köra för tungt från början utan koncentrera sig på att göra rätt. Alla förmaningar om skaderisk går dem helt förbi. De går in på gymmet och har man tur KANSKE de värmer upp. Sedan tar de och lastar på alldeles för mycket vikt och så klarar de 3 repetitioner som tekniskt är helt åt helvete. De tränar helt själva och ser inte ut att ha speciellt roligt utan det handlar bara om att bevisa något. Bevisa vadå? Alla som är på gymmet och som har  en hyfsad aning om vad styrketräning är ser ju de gör fel.

En vän försökte trösta mig med att det är en fas de måste gå igenom de där unga killarna. Jag hoppas fasen går över fort och att de inser att det är mer imponerande att kunna köra en övning rätt i stället för tungt och fel.