Har spenderat helgen i Stockholm. Har fyllt år och stöttat/suckat över en som sprungit 5 mil. 5 mil är mycket. Så mycket att det knappt går att förstå. 5 km kan jag förstå. Inre Trehörningsjö till Trehörningsjö, det är 5 km. Jag ska nog satsa på att bli duktig på 5 km i stället för 5 mil. Lite fåfänga är det också. Folk som springer långt tenderar att se ut som levande döda. Glömmer aldrig när jag åkte bil till Östersund för läge sedan. På en regnig E45:a möter jag människor som sprungit några mil vare dag ända från Italien. De hade kunnat få en roll i vilken Zombiefilm som helst. Inga problem alls.
Allmänt
Veckans träning del 3: hemma
Onsdag: Träning hemma. Jag ska väll vara glad för att jag har träffat någon som gillar att träna. Jag orkar som inte med att sitta i soffan och trycka i mig chips samtidigt som någon gör armhävningar på golvet nedanför. Det är ju också en motivationshöjare, hitta någon som är mer disciplinerad än du själv och få dåligt samvete när denna tränar sex dagar i veckan medan man själv mest vill ligga i soffan och se på tv. Träningen blir i alla fall gjord när man tänker ” jag ska inte vara sämre”
Jag är dålig på att träna hemma. Det finns så många andra intressanta saker att göra. Rensa golvbrunnen i duschen, fundera över disken, sortera kryddor, prata med katten osv. Men F har köpt en bok med kettlebells övningar så i går körde vi var sitt pass. En jäkla massa swingar blev det och ett pass för magen.
I dag gör det lite ont att skratta men å andra sidan har jag inte haft så mycket att skratta åt.
Veckans träning del 2: Skogen
I tisdags sprang jag hem från jobbet. Det är 13 km från jobbet och hem så det låter ju jävligt duktigt. Jag liftade dock en bit för att slippa den värsta backen. Nu liftade jag lite längre än vad själva backen var så den totala sträckan hem blev 7,5 km. Jag skulle springa en väg genom skogen hem som jag aldrig sprungit förut. Alla jag pratade med gav intrycket att det inte gick att springa fel bara man höll åt höger hela tiden. Jag sprang fel mest hela tiden kändes det som. Det gick åt mer energi att titta i telefonen om jag var på rätt väg än på själva springandet. Jag sprang förbi hus där i skogen som uppenbarligen var bebodda och jag tänkte att ska jag bli kidnappad och inlåst någonstans så är det nu. Hela skogen andades en sådan där känsla som man annars bara hittar i skräckfilmer. Men det gick bra jag kom hem till slut. Mentalt helt slut.
Sedan undrar jag en sak. Hur tänker de som utformar träningskläder? Jag vill gärna ha telefonen med mig när jag springer. Skulle man springa vilse, bli kidnappad eller bryta foten känns det som om att en telefon kan vara bra att ha. Problemet är att man inte har någonstans att förvara den. Min löparjacka har en minimal ficka där allt ska få plats. Och allt är i mitt fall telefon och nycklar hem. Det är knappt det går. Måste hitta nån bra lösning för det där. Vet inte om det finns sådana där förvaringsfickor som man sätter på armen för telefoner som min. Den är gigantisk.
Veckans träning del 1: Gymmet
Måndag. Gym. Jag gillar gymmet. Man kan fokusera. Det finns rätt utrustning för de övningar man vill göra. Går jag till gymmet så har jag en ganska klar bild över vad jag ska träna och vilka övningar jag ska göra. Jag gillar gymmet men jag gillar det inte så mycket att jag går dit O-fokuserad och får en dålig träning. Jag körde rygg och axlar. Detta är en del av träningen som är nödvändig för att jag inte så få ont i skuldrorna. Den är också nödvändig för att förbättra hållningen. Jag är en sån där typisk kutryggigt typ med framåtroterade axlar. Jag ryser varje gång jag ser en bild på mig själv och mina jävla axlar som ser ut att vara placerade framför brösten. Bygger jag muskler i ryggen och i baksida axlar så vet jag att det kommer att bli bättre.
Passet bestod av:
Chins
Enhandslats
Enhandsrodd
Omvänd Pec-deck
Framåtlutade drag i kabel
Hantellyft åt sidan
Ett bra pass som gjorde mig ordentligt trött i kroppen. Det är mitt största mål när jag tränar, när jag är klar så är jag slut och nöjd.
Detta är min hjälp när jag gör chins. Ett sorts gummiband som gör mig lite lättare 🙂
En dålig idé
I måndags satt jag och F i soffan och diskuterade löpning och olika lopp. Jag kom väll fram till att jag borde börja springa lite för flåsets skull. Jag hade precis läst en artikel i en tidning om hur man skulle gå till väga för att inte skada sig och det kännndes som bra. Det är då det kommer, ett vad. -vad sägs om att du inte får äta godis eller chips för en du har sprungit en mil på under en timme. -ok säger jag. Tydligen ingick öl också men det var inte så tydligt från början. Vin får jag dricka och det klarar jag mig långt på. I vilket fall så började jag min resa till målet i dag. Efter ca 4 steg så vrickade jag foten och var tvungen att gå en bit. Men det gick bra. Denna gång ska jag springa med lite förnuft. Lungt och sakta. Kroppen ska få vänja sig vid att springa.
N som i Norrland 