Minns någon vilket nummer jag bodde på? Vänorts 90-nånting. Jag minns inte. Jag minns mycket annat från den tiden.

OS finalen i hockey, jag och Umeåtösen hoppar i min säng när slutsignalen går.

Stigen genom skogen mellan vänorts 90-nånting och vänorts 30-nånting, man fick se upp för rötterna.

F-husets stora målning som hette ”västvärldens uppgång och fall” , Joakim von Anka fanns  med på den tavlan.

Festerna i kulvertarna som tog slut klockan 5 på morgonen, man gick hem med solen i ögonen och fågelkvitter i öronen.

Jag minns mycket men vilket nummer som stod på dörren till huset som jag gick in och ut ur varje dag det minns jag inte.

Tar en paus imorgon. Människobyn ska få besök. Biljetterna till Thåström är mitt ansvar, biljetterna till tåget är tvåbarnsmammans.

Herr Thåström har ett rörelsemönster som man annars bara hittar hos dem som skjutit upp ett kemilabb i blodet. 2 minuter in blir det dock en stillsam sång om långa tåg som tar en långt långt bort.

En dålig dag blev bättre genom ett brev från Italien. Ett mail. Nu är även jag ägare av spotify. Bugar och bockar från det mörka Lapplandet.

Jag  lagade paj i helgen.  7 stycken  kan-vara-bra-att-ha-pajer. När jag står där och beundrar mina pajer så läser min mamma mig  som en öppen bok och säger –Du kan INTE äta paj till lunch och middag hela veckan.

Kan, kan jag. Men jag ska inte.

Det varnas för snökaos. Jag skiter fullständigt i om det så skulle komma 1 meter på onsdag, låt det snöa. Däremot hotar SMHI med -44 grader på lördag. Jag tyckte det var outhärdligt när det var -34 vad blir det då inte vid 44. Jag blir en orolig själ när det blir kallt. Man kan inte göra någonting. Man blir som en väldigt fri fånge. Så kan någon ringa mig på söndag och kolla så att jag inte har frusit ihjäl?