Samtalen med mamma brukar vara mer eller mindre intressanta.  Oftast ringer hon i sina mörkare stunder och undrar om inte jag kan komma och hämta henne följt av frågan, vad gör pappa? Men inte sist, nä då var det mer grubbleri, inge gråt, bara lite funderingar.  Funderingar på att färga håret knallrött, vilket jag hoppas att någon i personalen sätter stopp för när hon väl sitter hos frisören.  Det var funderingar på att vara fin. Mamma fyller 60 snart och då vill hon nog bara vara fin.  Så det får bli en tur till Gällstad och se om inte jag kan hitta lite smink och ta med mig hem, den där gamla mascaran som ligger långt ner i hennes necessär duger nog inte till en sminkning. Jag ska inte säga så mycket om mamma, det är vad det är. Men det verkar som att hon kan, ta in, reflektera och återberätta i större utsträckning än tidigare och det är ju alltid nått.