Varje gång det är lite motigt på jobbet tänker jag på de som har det värre. Inte på de som jobbar för slavlöner samtidigt som de syr H&M’s kläder eller barnen i Syrien.  Nä jag måste komma lite närmare mitt egna privilegierade liv och dess små obetydliga tjälskott på vägen. I dag såg jag framför mig Arlas huvudkontor. Reaktionen hos personalen när man får insikt i att man har sålt giftig mjölk. Blickarna hos samma personal som direkt började leta syndabock. Kvalitetschefen som svettig går in på toaletten och kräks lite i panik. Fy fan för klavertramp deLux.