Norrländsk dödsannons

Vi får nästan varje dag ett roligt mejl från vår ekonomichef. Dagens innehöll en rolig historia. /V

Det bar sig inte bättre än att Alfred från Hebbersliden hade avlidit och lämnat sin fru Alma. Som brukligt så skulle det annonseras i lokaltidningen, så Alma ringde annonsavdelningen för att meddela det inträffade. Följande samtal utspelade sig:
Alma: e re annonsavdelninga?
Tidningens annonsmedarbetare: Jo, det stämmer.
Alma: – N’ Alfre´ e dö.
Medarbetaren: – Jaha, och nu vill ni sätta in en dödsannons förstår jag.
Alma:- Tschuu (visslade inandning, norrländska för ja)
Medarbetaren: – Och vad vill ni att det ska stå I annonsen då ?
Alma: – N’ Alfre´ e dö.
Medarbetaren: – Och vad vill du att vi ska skriva mer I annonsen?
Alma: – Inge mejr, för he vål se dyrt om je skriv na mejr. He e int lönnt å lägg ut na i onödan.

Tidningens medarbetare funderade en stund och kom fram till att det nog skulle bli svårt att övertala denna dam till att skriva något mera i annonsen, så efter övervägande så sa han till Alma:
– Du får tre ord till gratis. Vi bjuder på dem.

Alma funderade några sekunder och sa sedan:
Ja, isåfall se vill je att he ska stå: Skoter till salu!

Norrländsk dödsannons

Dödsångest och andra trevligheter

S ringde i veckan och tämligen skrek i telefon att vi skulle ut och åka bräda. Det kommer att bli det sista jag gör tänkte jag. Nu har jag köpt en hjälm. En svart hjälm och stora goggles till, det ser för djävligt ut men förhoppningsvis kommer inte min hjärna ligga utspridd över snön när jag frontar med första bästa träd.

Igår när jag körde till Dorotea fick jag se en älg och två rådjur, älgen var riktigt trevlig och vi stannade och pratade med varandra, eller jag pratade och älgen lyssnade. Rådjuren var lite mer stressade, hade inte tid att stanna och prata.

Satt och kollade skidor i helgen. Hon som vann långdistansloppet var 45 år gammal. Det betyder att jag har 20 år på mig att formtoppa, måste köpa skidor först bara. /A

Dödsångest och andra trevligheter

En lo?

Det springer tydligen omkring en katt modell större här på byn. En Lokatt som käkar rådjur. Jag vet inte hur sant det är för mig kan man lura i vad som helst bara man är övertygande nog, det har gubbarna på jobbet lärt sig på 2 år… men jag väljer att tro på det. Fattas bara en varg nu så har vi allt. /A

En lo?

Hur svårt kan det va?

I dag har jag gjort min första " hur svårt kan det vara?" – grej.  Vid årsskiftet satt jag och Vera och resonerade vad som skulle vara mottot för 2009 och vi kom fram till att det var just den frågan som skulle vara 2009 fråga. Vid varje ny sak/ utmaning som man känner sig lite osäker inför så skall frågan "Hur svårt kan det vara?" ställas. Oftast blir ju svaret – inte svårt alls, eller – det vet du ju inte fören du prövat! 

När jag var yngre ritade jag mycket, var ganska duktig och tyckte det var rätt så kul, kunde lägga ner väldigt mycket tid på mina teckningar också. När jag började på universitetet så försvann lusten till att rita och jag kan ärligt säga att jag på 5 år inte har satt mig ner med ritblocket. Ja…vi hade en kurs i skissteknik men den räknas inte.  Men i kväll har jag letat fram lite grejer och kladdat lite, det gick åt h-vete men det var kul och nu kanske man bli motiverad att sitta lite mer. /A

Hur svårt kan det va?