Sanningen är den att jag är typisk Svensk

Husguden som sjöng det. Jag konstaterar bara att jag är det. Typisk svensk.

På flygplatsen i Milano sitter jag och läser en bok. En yngre man sätter sig bredvid mig, han har solglasögon på sig inne.  På knagglig engelska frågar han var jag kommer ifrån. Jag är typisk svensk, när man sitter och läser en bok så vill man inte ha mänsklig kontakt. Jag lägger ner boken och förklarar att jag är från Sverige.  Han skiner upp och förklarar att han ska flytta dit, till Sverige! Jaha tänker jag, du ska studera?  Nääää eller jooo han skulle nog studera men inte på någon skola, han ville jobba och lära sig språket allt eftersom.  Jag bara nickar instämmande och ler. Han förklarar att han gillar att resa och att han flyttade till Italien för 10 år sedan från Marocko.  Det blir dags att borda planet och jag ursäktar mig och springer på toa, tänker att han tappar nog bort mig i kaoset som blir när tokjävlarna från easy jet ska försöka få ombord alla. Jag kommer tillbaka och ställer mig i kön, han hittar mig direkt. Samtalet fortsätter och han frågar mig om Sverige, vilka ord man använder när man säger hej, tack osv.  Han delar med sig alldeles för mycket oviktig information om sig själv. Han har sagt upp sin bostad i Italien och har en exflickvänn från Finland. Jag är typisk svensk, jag presenterar inte ens mig själv med efternamn.  Det är dags att gå till planet och jag hinner några meter före, kommer in på planet och får faktiskt en fönsterplats. När jag sätter mig så inser jag att detta var ett sjukt dåligt val. Det är två lediga platser bredvid mig.  Mannen lyckas missa mig och går förbi!  Andas ut. Hinner inte andas ut riktigt fullt innan han sitter bredvid mig. – Varför ropade du inte när jag gick förbi? frågar han. Därför att jag är typisk svensk och tycker inte riktigt det är nödvändigt? Han fortsätter att fråga om svenska ord och jag ser ingen annan utväg än att skriva ner några på papper. Han är alldeles för nära. Jag är typisk svensk men den osynliga väggen ser han inte.  Jag stoppar in musik i öronen och tar upp min bok, tänker att det borde signalera att jag inte vill bli störd.

Varje gång han stör mig är det genom att lägga en hand på min arm, jag börjar undra om det är något fel på min termostat, är den inte inställd på extrem kyla? Han vill veta hur man säger please, snälla snälla kvittrar han. Jag är typisk svensk och tycker att han inte bör missbruka det ordet. Han försöker på ett skämtsamt sätt förklara att jag har stulit han plats, att han alltid brukar sitta vid fönstret. Jag är typisk svensk och undrar vad fan som är fel med karln.  När han frågar om han får lägga huvudet på min axel så att han kan sova så morrar jag fram ett NO! Jag är typisk svensk och skulle hellre gå genom eld än att låta en främling på ett trångt flyg lägga huvudet på min axel.  När vi landat föreslår han att vi ska byta mailadresser. Jag avböjer detta erbjudande men önskar honom lycka till. Hans chanser att överleva i Sverige? Jag är så jävla cynisk att jag säger noll.

Annonser
Sanningen är den att jag är typisk Svensk

3 reaktioner på ”Sanningen är den att jag är typisk Svensk

  1. Typisk svensk ja. Men ibland är det tydligen inte nog! Han var nog ute efter att ha någonstans att bo i Sverige. Hade kanske lite svårt att läsa av ditt kroppsspråk. Kul skrivet tycker jag! Synd att du inte gick in i ”Domen” för jag lovar, det är helt otroligt vackert därinne. Välkommen hem.

    1. A skriver:

      Ja jag får besöka insidan nästa gång jag far ner. Skulle vilja gå upp på taket också 🙂

  2. Grymt skrivet! Jag kände igen allt då skrev om ”typisk svensk”, för mig har det nästan gått så långt att jag helt klart skulle överväga att inte åka utomlands enbart för alla jobbiga sydeuropeér! =O

    // J

Kommentarer inaktiverade.